Onödiga välfärdsbrister
Rabaldret kring Försäkringskassan tycks bli en evighetsföljetång. Strulet med långa handläggningstider och bristande tillgänglighet har fått justitieombudsmannen, Statskontoret och fackförbundet ST att reagera.
Det ansvariga statsrådet, socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M), bemötte i veckan kritikstormen genom att hävda att läget faktiskt har förbättrats. De långa väntetiderna, som orsakat sådan upprördhet under hösten, är i dagsläget kortare än på många år.
Och visst stämmer det – genom idogt arbete har Försäkringskassans anställda lyckats minska på problemen. Under årets två sista månader hanterades nio av tio ansökningar inom den utlovade tiden på 30 dagar, mot mellan två och sex av tio när läget var som värst i augusti och september.
Den nytillträdda generaldirektören Adriana Lender är även hoppfull inför framtiden:
"Jag tror faktiskt inte det finns någon anledning att förvänta sig att något likadant ska hända igen. Förutsatt naturligtvis att vi har rimliga ekonomiska medel att bedriva verksamheten med."
Men det innebär inte att Försäkringskassan nu fungerar felfritt. För vissa typer av ärenden börjar väntetiderna öka igen, rapporterade Svenska Dagbladet på onsdagen. Och under vintern har myndigheten dragit på sig ett rejält budgetunderskott: det saknas en miljard.
Det är inte bara Försäkringskassan som krånglar. På onsdagen rapporterade Svenska Dagbladet även att väntetiderna till arbetslöshetskassan Alfa i vissa fall är nära tre månader.
En kvinna fick beskedet att hennes ansökan om a-kassa skulle ta elva veckor. Någon månad hade hon kunnat klara sig på egen hand – men när hon fick veta att hon skulle vara utan inkomst i tre månader fick hon lägga ned sitt hobbyföretag och vända sig till socialtjänsten.
I den här typen av fall duger inga ursäkter. I Sverige är det få som har flera månadslöner på banken att falla tillbaka på vid sjukdom eller arbetslöshet. Trygghetssystemen måste helt enkelt fungera, annars urholkas förtroendet för välfärdssamhället.
När det gäller Försäkringskassan faller en stor del av skulden på regeringen, som verkar ha trott att det skulle gå att baxa igenom ändrade regler i trygghetssystemen, en stor omorganisation och minskade anslag på samma gång.
När det gäller Alfakassan verkar boven vara dålig planering. Enligt Ulf Björklund, biträdande kassaföreståndare på Alfa-kassan, beror förseningarna dels på att man bytt ärendehanteringssystem, dels på att antalet ansökningar har ökat kraftigt under vintern.
I båda fallen visar väntetiderna på en bristande insikt om vilket viktigt uppdrag försäkringskassan och a-kassan har att utföra. Ett felaktigt avslag eller långa väntetider kan betyda att människor tvingas skuldsätta sig eller söka socialhjälp.
Det minsta man kan begära är att de som drabbas av förseningar och felaktiga beslut får någon form av ersättning. Den som behöver låna pengar för att köpa mat och betala hyra får betala ränta på sina lån. Den principen borde också Försäkringskassan och a-kassorna följa.
