Onödig förbudsliberalism

Det kan bli förbud för matematik på arabiska, fysik på kurdiska och kemi på bosniska i de svenska skolorna. På måndagen kom det fram att Folkpartiets skolpolitiska arbetsgrupp vill stoppa alla försök att låta elever med utländsk bakgrund läsa vissa ämnen på sina modersmål.

Om barnen får läsa exempelvis matematik på ett annat språk än svenska är risken att inlärningen av det svenska språket försenas, hävdar gruppens ordförande, riksdagsledamoten Christer Nylander.

Han fick snabbt svar på tal från Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand, som kallade arbetsgruppens idéer för "idiotier". Att ha vissa ämnen på modersmålet "är inte bara effektivt för inlärningen i matematik, utan det är bevisat effektivt också för inlärningen i svenska," sade hon i Svenska Dagbladet.

Det är inte första gången det blossar upp en het strid om modersmålsundervisningen.

Bland allmänheten tycks många vara skeptiskt inställda till idén om att skolbarnen ska studera på andra språk än svenska.

När Novus opinion i höstas gjorde en undersökning åt Lärarförbundet visade det sig endast tre av tio av de tillfrågade svarade ja på frågan om elever med utländsk bakgrund skulle få möjlighet till undervisning på sitt modersmål, exempelvis matematik på arabiska.

Men bland tvåspråkighetsforskare är många positiva till idén. Det är inte så att kunskaperna i arabiska, somaliska eller finska tränger ut svenskan – tvärtom bygger inlärningen av ett nytt språk på att man har goda kunskaper i sitt modersmål. Att under några år ha viss undervisning på exempelvis kurdiska kan dels leda till att eleverna lättare uppfyller målen i ämnet i fråga, dels att de får nya ingångar till det svenska språket.

Självklart beror resultaten på hur undervisningen genomförs. Men generellt sett tycks den tvåspråkiga undervisningen vara positiv för eleverna.

Från lärarhåll tycks det inte heller ha kommit några protester om att undervisningen på andra språk än svenska skulle inkräkta på elevernas inlärningsförmåga. Tvärtom har Lärarförbundet gått ut och krävt mer resurser till undervisning på elevernas modersmål.

Christer Nylander menar att forskningen inte är entydig och hänvisar till en rapport från The European Forum on Migration Studies som gjorts på EU-kommissionens uppdrag. Samtidigt är det uppenbart att Folkpartiets förslag bygger på ett politiskt ställningstagande.

Om det nu stämmer att forskningen inte är entydig – varför behövs det då ett förbud? Vore det inte bättre att utvärdera de försök som redan pågår runt om i landet för att se vilka resultat de ger?

Dessutom görs en stötande åtskillnad i att barnen med utländsk bakgrund som läser på engelska, tyska och franska skolor inte påverkas. Förbudet ska gälla just invandrarspråk som arabiska och bosniska.

Det finns mycket som är bra i Folkpartiets skolpolitik, men här tycks den viktigaste faktorn ha varit att man hoppas få opinionen med sig. Och det är oroväckande.

Att låta skolpolitiken styras av idéer som vilar på bräcklig grund är inte att ta ansvar – det är populism.