Annons
Nyheter

Ökad risk för kärnvapenkrig

Nyheter • Publicerad 20 september 2007

Häromdagen läste jag en intervju i DN med Alan Greenspan. Han förundrades över att så få kopplar USA:s närvaro i Irak till dess behov av att kontrollera oljan i Mellanöstern. Liksom Greenspan har jag inte bara förundrats utan även irriterats över hur svenska ledarskribenter undviker att beröra oljans roll i amerikansk utrikespolitik. Ses det som marxistiskt att påtala de ekonomiska krafternas betydelse när supermakten USA utformar sin politik? Inopportunt är även att nämna att president Bushs förmögenhet kommer från den amerikanska oljeindustrin, att vicepresident Cheney har starka band till oljebolagen och att utrikesminister Rice har varit knuten till Exxon.

Är då dessa förhållanden betydelsefulla? Nej, inte om man fokuserar på de aktuella personerna. De är alla snart politiska fördettingar. Det viktiga är att den amerikanska storindustrin har ett så starkt inflytande i Washington. Även nästa administration kommer därför att företräda samma nationella intressen som den nuvarande.

Annons

På den politiska arenan i USA pågår i dag något av ett spel inför väljarna. Republikanerna vidtar åtgärder som påverkar debatten men inte framtvingar ett uttåg ur Irak. Demokraterna blåser under krigsmotståndet men undviker att låsa nästa presidents handlingsmöjligheter. Senatorerna i Washington vet, liksom sina romerska föregångare, att när allt är sagt och gjort är det till slut statens övergripande strategiska intressen som räknas. Att säkra nationens tillgång till energi är ett viktigt mål för amerikansk säkerhetspolitik. Det kräver att man vid behov kan kontrollera oljan i Mellanöstern där drygt 60 procent av världens kända tillgångar finns. Därför är invasionen av Irak ett dubbelt fiasko. Dels för att man har förlorat kontrollen över utvecklingen, dels för att de egna förlusterna dag för dag undergräver möjligheten att behålla en militär närvaro i området.

USA är i skriande behov av en ny strategi i Irak. Ett problem är att man har en alldeles för liten armé för att hävda sina globala intressen. Den förstärkning om trettiotusen soldater som sändes till Irak hade behövt vara minst fem gånger så stor för att påverka utvecklingen. Men dessa 150 000 soldater finns inte att uppbringa. Det högteknologiska försvarets missiler, ubåtar, hangarfartyg och flygplan tar så stor del av en redan kolossal försvarsbudget, att man inte har råd att värva och utbilda de soldater man skulle behöva.

Troligen tvingas USA att släppa kontrollen över huvuddelen av Irak för att med kurdernas stöd behålla ett fotfäste i norr. Det innebär att Iran, som redan är en skyddsmakt för shiiter i södra Irak, ytterligare flyttar fram sina positioner. Detta, sammantaget med Irans vägran att avbryta anrikningen av uran, ökar kraftigt risken för ett storkrig i Mellanöstern vars konsekvenser inte går att överblicka. Israel och flera av Mellanösterns stater kan dras in med stora konse-

kvenser för oss alla. Det blir ett krig där tröskeln för kärnvapenanvändning i värsta fall överskrids.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons