Ohly, dohly, doff – ut ur riksda'n – tjoff.

I dag inleder vänsterpartiet sin kongress i Göteborg. Samtidigt passar partiet på att byta grafisk profil. Förra gången partiet gjorde en stor liknande förändring så togs k:et bort. Gudrun Schyman ville göra partiet rumsrent och rensa ut kommunismen.

Ett tag såg också vänsterpartiet ut att etablera sig och accepteras som ett parti för de lite radikalare fritänkarna som inte kände sig hemma i socialdemokratin. Ett vänsterparti där kommunisterna satt gömda i någon garderob och knöt näven i byxfickan.

Men verkligheten var en annan. Partiets kommunistiska kärna var för hård för att knäckas. När nu vänsterpartiet, 16 år efter namnförändringen, ska relansera sig så är det med ytterligare en ny logga. Men det sker med gammal politik och med hjälp av en nygammal kommunistisk profil – pr-konsulten Jenny Lindahl-Persson. Den gamla undomsordföranden ska fungera som informationschef och kampanjledare för vänsterpartiet fram till valet.

Jenny Lindahl-Persson höll på kongressen 2000 ett flammande tal mot sin egen partiledning. Gudrun Schyman hade förklarat att kommunismen tillhörde historien. Men Jenny Lindahl-Persson gladde sina kommunistiska kamrater på läktaren:

"Vår tids inkvisitorer vill tvinga oss att förneka vår historia" sade hon.

Kommunisterna på läktaren jublade och visade att de åter fått vittring.

Vi vet hur det gick. Vänsterpartiet har på några år under Lars Ohly återgått till den gamla tron. Partiet är djupt splittrat, folk hoppar av hit och dit, startar egna partier, organisationer och listor. Men Lars Ohly ler som förut, och försöker putsa sin fasad.

Samtidigt tar partiets politik raska kliv tillbaka till den gamla tiden. Fram förs en ekonomisk politik med bland annat krav på socialisering av näringslivet "För att utvidga demokratin till att även omfatta ekonomin måste det gemensamma ägandet vara det dominerande", utlovandet av hundratusentals nya jobb i offentlig sektor och kraftigt höjda skatter.

Förslagen till ekonomiskt politiskt vägval som lades fram i september var så dåraktiga att partiets egen ekonomiske talesman och gruppledare i riksdagen, Lars Bäckström, snabbt tog starkt avstånd ifrån dem.

Men, Jenny Lindahl Persson förklarar i onsdagens Svenska Dagbladet att kritikerna i partiet och avhopparna bara är illvilliga splittrare:

" Det finns ett ganska aktivt pr-arbete från några som tillhör en minoritet".

Det låter med andra ord som det brukar från avgrundsvänstern, också på den punkten.

Men vänsterpartiets splittring och politiska tokerier kan ju alltid föra något gott med sig. Vad sägs till exempel om 3,9 procent i september?