Och Sverige, då?

Island blir medlem av EU, Danmark inför den gemensamma valutan och Polen påskyndar anslutningen till eurosystemet. Samtidigt Finanskrisen och den påföljande ekonomiska recessionen stöper om europakartan. Frågan är om Sverige och Norge kan hålla fast vid sina euro- och EU-skeptiska linjer när grannländerna nu kastar all tveksamhet överbord och fullt ut tar steg in i Europaintegrationen.

Danmark sade i en folkomröstning hösten 2000 nej till den gemensamma valutan. Sedan 1993 åtnjuter landet flera befrielser från gemensamma åtaganden i unionen, på grund av danskarnas famösa nej till Maastrichtavtalet i folkomröstningen juni 1992. De danska undantagen, förutom euron även kring det polisiära samarbetet och utrikespolitiken, har lett till det smått bisarra förhållandet att det EU-skeptiska Norge via EES-avtalet de facto är mer EU-anpassat än Danmark, som ju trots allt varit medlem i unionen sedan 1973.

Men sedan finanskrisens utbrott i september har dankarna börjat tänka om, i alla fall på regeringsnivå. För de danska undantagen från det gemensamma valutasamarbetet är inte mer långtgående än att man har spikat kronan mot euron. Det betyder i sin tur att danskarna tvingats till drastiska räntehöjningar mitt i finanskrisen för att freda sin valuta och nu befinner sig i en situation liknande Sveriges år 1992. Följaktligen har statsminister Anders Fough Rasmussen aviserat en ny folkomröstning i frågan, landet kan enligt honom inte längre försvara beslutet att på en och samma gång ha och inte ha euron.

Än värre har man det på Island. Landet, som för mindre än ett år sedan hyllades för sin företagaranda och sina expanderande och aggressiva banker, står på randen till statsbankrutt. Krisen har nött ner det traditionella EU-motståndet och två av nationens tre EU-fientliga partier förväntas i januari vid extrastämmor lägga om kursen. Enligt den ansedda tidningen Financial Times i London förbereder islänningarna nu i all hast en medlemsansökan med medföljande anslutning till euron till nästa år. Den finske kommissionären Olli Rehn, ansvarig för utvidgningsfrågor, sade till Ekot i går att landet redan har så många samarbeten och avtal med EU att ett medlemskap "till två tredjedelar" redan är i hamn.

Även Polen går i eurotankar och har avgett signaler om att landet vill snabba på processen mot ett inträde i det gemensamma valutasamarbetet.

Samtidigt, här hemma i Sverige, pågår en fickljummen debatt om huruvida riksdagen ska ratificera det så kallade Lissabonfördraget. Eftersom det gällande Nicefördraget sätter stopp för vidare utvidgning vore ett godkännande en god gest gentemot våra isländska bröder. Men typiskt nog hålls det nya fördraget gisslan av EU-skeptiker, trots, eller kanske just därför att det nya fördraget innebär en mer demokratisk union.

Med Island i EU blir Norge i princip omringat av unionsmedlemmar. Med Danmark och Polen i eurosamarbetet blir vi tillsammans med norrmännen en isolerad ö i euroland. Inte minst i regionerna Öresund och Tornedalen accentueras utanförskapet när den gemensamma valutan finns i båda av landets två mest integrerade regioner.

Sverige och Norge förblir de motvilliga europeerna, invaggade i förvissningen om sin egen förträfflighet.

Åtminstone ännu ett tag - men hur länge till?