Annons
Nyheter

Nya skiljelinjer - gamla partier

Nyheter • Publicerad 6 juli 2008

Kritiken som riktats mot flera liberala riksdagsledamöter för att de inte röstade nej till FRA-lagen trots regeringens förändringar visar att många liberala väljare såg dessa ledamöter som sina personliga företrädare. Deras partier tycks ha varit mindre viktiga och istället har personerna hamnat i centrum. Med något undantag är dessa riksdagsledamöter alla unga, de flesta tillhör antingen folkpartiets socialliberala flygel eller vad som kallats Stureplanscentern, med andra ord centerpartister med förankring i storstaden och liberalismen snarare än i landsbygden och en allmän mittenposition. Flera av dessa folkpartister och centerpartister var redan innan FRA-frågan välkända profiler med en stor andel kryss i personvalet 2006.

FRA-debatten har belyst framväxten av en väljargrupp i svensk politik bestående av unga liberaler som står vid sidan av de etablerade partierna och som snarare röstar på en person än ett parti. Väljargruppen motsvaras av gruppen av unga folkpartistiska och centerpartistiska riksdagsledamöter som förenats i inte minst integritetsfrågor. Dessa riksdagsledamöter verkar ha mer gemensamt mellan sig än med sina respektive partier. Vi ser därför hur FRA-debatten speglar två lojalitetsskiften. Väljare som byter lojalitet från ett parti till en enskild riksdagsledamot och riksdagsledamöter som byter lojalitet från ett parti till en lösare gruppering av likasinnade.

Annons

När vänster-högerdimensionen var helt dominerande i svensk politik var partierna ändamålsenliga. Partierna var uppbyggda kring en position på en skala från vänster till höger. Men när fler skiljelinjer gör sig hörda i politiken kan inte partierna hantera alla skiljelinjer samtidigt. Vi ser t.ex. hur enskilda liberala riksdagsledamöter har mer samhörighet med vänsterpartiet i FRA-frågan samtidigt som de står mitt i borgerligheten i skattepolitiken.

Det är inget som talar för att komplexiteten kommer att avta. Med en tilltagande individualisering där enskilda väljare och politiker får en större kunskap och en självständigare profil kommer partierna få allt svårare att behålla sin dominerande roll i svensk politik. På detta följer färre medlemmar och mindre kraft i partipiskan. Sannolikt kommer utvecklingen att leda till mer löst sammansatta partier av kampanjkaraktär som ger stöd till mer oberoende politiker i valrörelser. Fördelen kan bli aktivare politiker som måste bygga upp ett eget förtroende hos väljarna när inte längre partitillhörigheten fixar mandatet. Nackdelen kan bli en kändispolitik där det är kändisskapet snarare än den politiska kompetensen som fixar mandatet.

Douglas Brommesson är fil dr och forskare i statsvetenskap

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons