Nya och gamla klassiker
Hösten är av tradition den tid då det utkommer mycket böcker i Sverige. Vilka är höjdpunkterna denna höst? En av dem, Peter Englunds Stridens skönhet och sorg (Atlantis), tog jag upp i min förra krönika. Den kan kompletteras med Ernst Jüngers ögonvittnesskildring av första världskriget I Stålstormen (översättning: Urban Lindström).
Överhuvudtaget finns det anledning att glädjas över att det översätts så mycket klassiker. Speciellt viktig att framhålla är Klas Östergrens tolkning av Henrik Ibsens dramer: det finns knappast någon större nordisk författare än Ibsen. I den nya tvåbandsutgåvan finns alla hans viktigaste verk med, utom Peer Gynt och Brand. Dessa pjäser är skrivna på vers och Östergren är ju, som varje läsare av Gentlemen och Gangsters vet, en mästare inom prosan.
Femte delen av Jan Stolpes Platonöversättning har också utkommit: i det nya bandet ingår det betydelsefulla politiska verket Lagarna. Ett annat viktigt filosofiskt verk är G. W. F. Hegels Andens fenomenologi (översättning: Brian Manning Delaney och Sven-Olov Wallenstein). I motsats till Platon är Hegel inte någon man sträckläser, men båda har haft ett avgörande inflytande på västerlandets idéhistoria.
En klassiker av ett helt annat slag är Dan Andersson. I Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke diskuterar Göran Greider Anderssons lite speciella ställning i den svenska litteraturhistorien. Boken har sin utgångspunkt i Anderssons tragiska död 1920. Olyckshändelsen innebar att den tämligen okände diktaren över en natt blev kultförklarad. Han blev folkkär, men riktigt "fin" har han inte varit.
Greider konstaterar att Dan Andersson hade sina största förhoppningar när det gäller prosan. Men i dag är det få personer som gillar hans romaner och noveller medan man fortfarande läser och sjunger en del av hans dikter. Detta är Greider när han är som bäst. Också vi som ofta inte gillar hans politiska ställningstaganden måste kapitulera inför detta spännande och välskrivna verk.
När det gäller mer samtida poesi finns det anledning att lyfta fram Bruno K. Öijers nya diktsamling, Svart som silver. Öijer debuterade 1973 med den rebelliska Sång för anarkismen. Sedan dess har hans lyrik blivit allt bättre. Att han snart fyller 60 märks om inte annat på att han i den nya samlingen beskriver många minnen från yngre år. I en uppmärksammad dikt ringer han upp sin barndom men får dålig kontakt med sitt sjuåriga jag. I en annan av dikterna skriver han:
"livet tiden och ett iskallt samhälle/ kan ta ifrån dej allt/ råna dej på allt/ men ingen kan stjäla dina upplevelser/ ingen kan ta dina minnen ifrån dej/ ingen kan råna dej på din sorg".
David Andersson är författare och redaktör på Axess.
