Annons
Nyheter

Möte med Karadzic

Nyheter • Publicerad 31 juli 2008

De första vårtecknen fanns redan, men på bergen öster om Sarajevo låg snön djup. Vägen till Pale var nästan ofarbar. Jag var på väg dit denna morgon i början av februari 1993 för ett möte med Radovan Karadzic, president i den serbiska republiken i Bosnien. Jag skulle diskutera den territoriella delning som FN:s och EU:s förhandlare Stoltenberg och Owen lagt som grund för fred i Bosnien samt ta upp den serbiska belägringen av Sarajevo med ständiga granatattacker mot civila. Jag kände väl till den etniska rensning som skett i Bosnien och hade ringa lust att möta Karadzic men jobbet måste göras.

Presidentpalatset i Pale visade sig vara ett turisthotell. Där blev jag sittande i väntan på att Karadzic skulle dyka upp. Republikens president var inte en man med tidiga morgonvanor. Överhuvudtaget märktes ingen aktivitet i "presidentpalatset". Till slut dök Karadzic upp åtföljd av Nikola Koljevic. Karadzic var orakad och håret stod på ända som om en kam aldrig hade varit på besök. Koljevic var en kortvuxen man, nyfiket plirande genom sina runda glasögon. Två år senare, när nederlaget var ett faktum, skulle han begå självmord.

Annons

När vi avhandlade territoriet hävdade Karadzic att det var omöjligt att uppge ett enda hektar i Bosnien. Eftergifter till kroaterna borde göras av den serbiska republiken Krajina, som hade utropats av serberna i Kroatien. När det gällde Sarajevo uppställde Karadzic fem krav för att häva belägringen. Det viktigaste var att muslimska förband i staden inte fick överföras till andra frontavsnitt.

Han klagade över hur medierna i väst gav serberna hela skulden till konflikten i Bosnien. Jag genmälde att om man sköt på civila i Sarajevo, så kunde man inte räkna med en välvillig behandling. Karadzic förnekade att man sköt mot civila och påstod att man kontrollerade all eldgivning mot Sarajevo. "Vi räknar varenda granat", hävdade han. På eftermiddagen, när jag återvänt till Sarajevo och förhandlade ute på flygplatsen med alla parter om ett antal förtroendeskapande åtgärder, slog en granat ner på ett marknadstorg inne i staden. Ett femtiotal människor dödades där på torget. Allt tal om förtroendeskapande åtgärder blev meningslöst.

Hade jag inte haft kunskap om Karadzics ansvar för de illgärningar som skett och hade jag inte behövt förarga mig över hans omedgörlighet, skulle mötet med honom ha varit ganska trevligt. Hans engelska var hyfsad och han visade prov på humor och en självironi som förvånade.

I Haag får han sällskap med gamla antagonister. Där finns bosnisk-kroatiska ledare på plats, åtalade för krigsförbrytelser i staden Mostar.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator och samhällsdebattör

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons