Modiga Maud mot mitten

Hon var ensam kvinna bland de debatterande partiledarna, men hon var stark. Centerns Maud Olofsson visade en efterlängtad glöd i sin fajt med statsministern under gårdagens riksdagsdebatt.

"Det är inte samhällets pengar allting", slog Maud Olofsson fast. Centerledaren gjorde klart att socialdemokraterna lämnat övertygelsen om att arbete som går att försörja sig på är tryggheten och friheten för människor. I stället nöjer sig regeringen med att 1 miljon människor befinner sig utanför arbetsmarknaden. Allt för många av dem människor som i onödan ställts i en svag ställning och sedan av socialdemokraterna ska beskyddas som varande svaga.

Där går den avgörande skillnaden mellan socialdemokrater och liberaler i dag. Liberalen ser att människor ska ges möjlighet att vara starka – få utnyttja sina starka sidor hur olika de än ser ut.

Göran Persson må vara en skicklig retoriker, åtminstone i den begränsade svenska konkurrens han befinner sig i till vardags. Men han har inget att komma med mot det faktum att den stela arbetsmarknad som den socialdemokratiska regeringen är ansvarig för ställer så många utanför.

Maud Olofsson är en partiledare som Göran Persson tycker mycket illa om. Han kan inte dölja det. Det är framgår klart i tv-debatter där han vänder ryggen till när Maud Olofsson talar och det är tydligt i hans retorik i riksdagen där centerledaren sägs vara medansvarig för att ha kört Sverige i botten.

Göran Persson vill egentligen ha det gamla centerpartiet som sin partner. Ett parti med vänner som sedan kan belönas för sina välvilliga insatser med poster som ordförande i statliga bolag, generaldirektör, ambassadör eller landshövding.

Maud Olofsson siktar högre än att bli för sin trohet mot maktpartiet. Hon siktar på att förändra och förbättra Sverige på det sätt som hon tror på. Det tål inte statsministern, han som var så nära att fullborda sin dröm om symbiosen mellan lantbruksnostalgi och röda fanor.

Man får förstå honom. Det kan inte vara roligt att vara beroende av dels ett miljöparti vars ekonomiska nollränte- och medborgarlön-politik det egna språkröret är tvungen att ta avstånd ifrån, och dels ett vänsterparti vars ledare med glöd i kammaren försvarar sin partistyrelsekamrat Eva Björklunds roll i diktaturvänskapssekten Svensk-kubanska föreningen.

Göran Persson har valt fel sällskap. Maud Olofsson har däremot hittat hem.