Med frihet och förnuft

Den globala ekonomiska kris som dominerar summeringen av året 2008 har väckt debatt om livskraften i olika politiska idésystem. Främst är det frågan om huruvida kapitalismen nu måste dödförklaras som stått i fokus. Men även de ideologier som bygger på kapitalism som ekonomisk teori, liberalism och konservatism, har ifrågasatts. Har dessa idéer hållbarhet inte bara i goda tider utan även i svagare konjunkturer?

Nej, svarar de som ser förstatligande av företag och andra avsteg från marknadsekonomiska principer som bevis för den fria ekonomins kollaps.

Ja, svarar de som menar att samma saker; företagsstöd och liknande, inte behövs eller rent av är skadliga. Förordet för icke-statlig inblandning i ekonomin skall vara normgivande och skall prövas även i sådana turbulenta tider som världen nu genomgår.

Men i denna fråga som i så många andra finns fler svar än bara ja eller nej. Vägen ut ur en kapitalistisk kris står att finna i – kapitalism. Förmågan att transformera sig för att passa förändrade behov hos människor är kapitalismens karaktär och därför också dess överlägsenhet. Men som undantag, i undantagstider, kan statlig intervention vara en nödvändig korrigering och inte alls något som regeringar med frihetlig agenda behöver ursäkta sig för.

Liberalismen är till sin karaktär inte bara principiell utan också rationell; präglad av förnuftstro. Det senare innebär att även en frihetlig politik, likväl som en frihetlig ekonomi, bör hålla ett mått av elasticitet för att tjäna goda syften. För stor halt av kompromissande riskerar att övergå till opportunism eller i värsta fall populism, men ett alltför stelbent fasthållande av hävdvunna ståndpunkter leder till låsta positioner som oftast är kontraproduktiva.

De socialister som nu skadeglatt utropar kapitalismens död misströstade för inte länge sedan om sin egen ideologis framtid. Det borde inte vara svårt att komma ihåg att det inte bara är liberalt sinnade regeringar som använder sin ideologi pragmatiskt när den tillämpas praktiskt. "Fasta om målen, fria i vägvalet" har varit svenska socialdemokratiska regeringars hållning i olika tider. Det innebär att även socialister sett starka skäl för att låta sina egna idéer dra fördel av andra ideologiers medel.

Även konservativ politik förs nu med större dynamik än tidigare. Inte olikt kontinentala konservativa rörelser, till exempel den i Tyskland, har även svensk konservatism adderat sociala förtecken. Mer traditionella värdekonservativa förespråkare får nu se att den nya konservatismen gör framsteg som moderat politik sällan tidigare förmått.

Pragmatiska politiker, i alla partier, bör alltså inte betraktas som mindre renläriga. Det är inget fel på konfrontation och tydliga meningsskiljaktligheter i en debatt, men framgångsrik politik avgörs ofta i skärningspunkten mellan mer svart-vita positioner.