Med desperationen mot Sverige

Två människor i 20-årsåldern hittas inlåsta i en plomberad trailer i Trelleborgs hamn. Där har de suttit i upp emot sju dygn – och transporterats från Italien till Sverige. Man kan bara föreställa sig vilken desperation det ligger bakom en sådan resa.

Den här typen av historier är inte helt ovanliga – sätten att försöka ta sig in Europa är många. Den frihet vi har är en uteslutande sådan, alla är inte välkomna i den. Det öppnar för dem som vill tjäna pengar på att hjälpa människor hit. Det är falska pass, överlastade båtar mot Kanarieöarna, "Berlinmurar" vid de spanska enklaverna i Nordafrika – det är scener som vi inte vill se. Som vi inte låtsas om. Vi diskuterar a-kasse-nivåer, tv-licenser och svart städhjälp. Men de riktigt problematiska frågorna vågar vi inte riktigt ta tag i.

De reglerade välfärdsstaterna – där den som är född in i den rika familjen, eller lyckas ta sig in i den på annat sätt, är garanterad en god levnadsstandard, fri utbildning, hälso- och sjukvård – ger många fördelar. Men för den som står utanför ter sig talet om solidaritet och fördelning som hyckleri. Är man skötsam och strävsam, men fattig och född i fel land, är det oerhört svårt att bli en medborgare i välfärdsstaten. För att ta sig in i "fästning Europa" så måste man skaffa sig falska handlingar, ljuga, betala människosmugglare. Hyggligt folk som söker ett bättre liv blandas med grovt kriminella.

Väl innanför fästingen är det få som blir medlemmar i familjen. Många fortsätter leva som oäktingar – vilket betyder att de får gömma sig undan myndigheter, och lätt hamnar i klorna på människor som cyniskt utnyttjar situationen. Prostitution, farliga svartjobb, sexuellt utnyttjande, narkotikaaffärer – fällorna är många.

Migrationspolitiken i Europa och Sverige fungerar mycket dåligt. Det blir med nödvändighet så när man försöker hålla människor som vill komma hit borta. Ju svårare det blir att komma in, desto mer fantasifulla och riskfyllda bli påhitten för att just komma in.

Under järnridån försökte människor i Europa smita förbi sina hemländers krypskyttar och murar. Skillnaden är att i dag sätts murar upp för att människor inte ska komma in. Då skulle de hindras från att komma ut.

Politikerna står under stort tryck att hålla invandringen nere. Det är inte så att det bara handlar om främlingsfientliga opinioner, utan även etablerade lobbykrafter som fackföreningar är emot stor arbetskraftsinvandring – rädda för att lönerna för medlemmarna ska sjunka.

Ett fritt fram för alla att komma in välfärdsstaterna, skulle skapa ett tryck som systemen inte klarar av. I stället får vi människor som lever mitt ibland oss, fast ändå i en egen värld.

Att öppna större möjligheter för dem som vill arbeta inom Europas portar är den kompromissmöjlighet som kan underlätta problemen. Det ger en chans att med öppna papper och ärligt redovisad identitet komma in och arbeta i något europeiskt land, skulle kunna minska behovet av att vända sig till människosmugglare, köpa falska pass och dikta upp en historia om sin egen bakgrund.

Det kombinerat med en hård europeisk insats mot den organiserade brottsligheten, kan medföra en ökad förståelse och tolerans för nyinvandrade.