McCain trotsar Bush

Den här veckan är det Republikanernas tur att ta plats i det globala, politiska rampljuset. Det amerikanska konservativa partiet håller konvent i Minnesota.

Nu ser det dessvärre ut som om Republikanernas fest störs av en omfattande evakuering av New Orleans. En inramning som partiets presidentkandidat John McCain måste visa sig kunna hantera. Det amerikanska folket har nämligen inte glömt bilderna från förra gången staden drabbades av en naturkatastrof. En av förklaringarna till sittande president George W Bushs rekordlåga popularitetssiffror är att han då var förvånansvärt passiv. Republikanska politiker, som gärna marknadsför sig som beslutsamma och kompetenta ledare, vill inte kopplas samman med Bushadministrationens agerande i New Orleans i samband med orkanen Katrina.

För McCain handlar konventet i övrigt i stort om att förmedla bilden av sig själv som en patriot som riskerat livet för nationen. En av McCainkampanjens reklamfilmer ironiserar över 68:ornas uppror. Medan hippierörelsen dansade fram i USA slogs den unge McCain i Vietnam. Syftet är också att utmåla Demokraternas kandidat Barack Obama som en oerfaren lättviktare.

Samtidigt tyngs McCain av att tillhöra samma parti som sittande, mycket impopuläre presidenten. Detta även om McCain inte är Bush.

McCain har nämligen sällan dragit sig för att kritisera den nuvarande presidenten.

McCain brukar också politiskt anses stå en bit till vänster om Bush.

Det är med andra ord inte på något sätt givet att de bådas politiska öden är tätt sammanflätade. McCain kan, trots att han representerar samma parti som Bush, mycket väl tilltala en bred majoritet av amerikanerna.

Inte heller är det nödvändigtvis någon nackdel att McCain var en av dem som tidigast ställde sig bakom Bushs invasionsplaner. Han investerade sitt förtroendekapital i Irakkriget och har sedan dess, som många andra, stått fast vid den linjen. Utvecklingen i Irak har inte heller varit sådan att det har funnits anledning att ändra ståndpunkt ifråga om närvaron. Det går inte överge irakierna bara för att situationen är orolig, tvärtom medför denna att det finns större skäl att dröja sig kvar så länge som den irakiska ledningen önskar.

En av Bushs ledstjärnor under de gångna åtta åren tycks ha varit att det inte är så viktigt hur opinionsvindarna blåser, det enda som betyder något är vilka som till slut går och röstar. I ett land där valdeltagandet ligger runt 50 procent är det avgörande att de egna sympatisörerna motiveras att gå till vallokalerna. Det är mot den bakgrunden man måste se McCains val av Alaskaguvernören Sarah Palin som sin kandidat till vicepresidentposten.

Med Palin i laget kan McCain räkna hem högerrösterna. Lyckas han därtill attrahera frihandelsvänliga mittenväljare har han en verklig chans att slå Obama. Rivalen har nämligen svårt att mobilisera de demokratiska väljarna efter den intensiva valstriden med Hillary Clinton om att få representera Demokraterna.

Det är inte osannolikt att McCain kan bli USA:s näste president, trots Bush.