Mats Wiklund: Ingen kommer undan miljön

Johan Ehrenberg på tidskriften ETC håller jag nästan aldrig med. Men också socialister kan då och då ha rätt.

Miljön, ansåg nyligen Ehrenberg i radioprogrammet God morgon världen, borde vara den viktigaste frågan i svensk politik 2007. Men det lät inte som om han trodde att det skulle bli som han ville.

Nej, tyvärr blir det nog inte det. Miljön upptog till exempel en försvinnande liten del av förra årets val. Än så länge har den borgerliga regeringen sagt föga nytt på området. Politikerna är inte likgiltiga men problemen är så gigantiska, komplicerade och kostnadskrävande att den naturliga reaktionen blir att skjuta dem på framtiden. Dessutom, brukar det heta, är Sverige ett litet land och vad vi själva åstadkommer förslår inte långt.

Nej, men ingen hävdar heller att vi ska klara svårigheterna på egen hand. Rätt forum är EU. Det är svårt att tänka sig någon fråga som bättre passar att europeiseras än miljön. Något som konstaterats många gånger men nu har denna fråga blivit så akut att handling inte längre kan uppskjutas.

EU-kommissionens rapport om klimatförändringarnas konsekvenser för Europa borde få samtliga medlemsländer att stå kappraka. Torka och översvämningar kommer att kosta tusentals liv och hundratals miljarder kronor. Italien, Grekland och Italien riskerar att få sina ekonomier sönderslagna när turisterna undviker hettan och söker sig till andra länder, till exempel Sverige som kan få ett Medelhavsklimat.

Kommissionens analys innehåller två scenarier, ett moderat och ett extremt. Men även det moderata, där medeltemperaturen stiger med 2,2 grader i stället för med 3,0 grader fram till 2070-2100, får förfärande följder för människor och miljö.

Det vill säga om ingenting görs.

Till rapportens skrämmande prognoser läggs lyckligtvis också hoppingivande formuleringar. Det går faktiskt att vända utvecklingen, få ned växthuseffekten och dämpa klimatförändringarna. Att minska utsläppen av växthusgaser med 25 procent skulle bara kosta 0,19 procent av EU:s BNP. En långsiktig minskning av koldioxidutsläpp i EU behöver inte hota jobb och välstånd. Europa förfogar över både ekonomiska och tekniska resurser för att göra en nödvändig omställning.

Det finns ett engelskt uttryck något i stil med att ingenting skärper uppmärksamheten så mycket som vetskapen om att man snart ska hängas. I Europa är insikten betydande om vad som komma kan om inte miljöhoten bemästras i tid. Den har till och med nått president George W Bush som nu är beredd att stödja förhandlingar om globala utsläppsminskningar. Visar USA och Europa samsyn blir det svårare för Asien att dra sig undan sitt ansvar.

Miljöfrågan är inte bara den viktigaste politiska frågan 2007 utan för decennier framöver. Det gäller inte bara Sverige. Inget land kommer undan denna gränslösa och globala utmaning. Politiker som försöker komma undan genom att skjuta problemen framför sig lär få allt svårare att förklara sig.