Mats Wiklund: Europa välkomnar försvagad Bush
Efter demokraternas triumf i kongressvalet tvingas en stukad George W Bush till anpassning och eftergifter. Det gäller inte minst i utrikespolitiken.
Hur stor är frågan. Konstitutionen ger presidenten ett betydande manöverutrymme på den internationella arenan. Men å andra sidan spelade utrikespolitiken huvudrollen i valet. Missnöjet med Irakkriget var den viktigaste orsaken till republikanernas förlust. Det blir svårt för Bush att fortsätta driva på utvecklingen utan att först konsultera kongressen.
En öppnare och mer pragmatisk hållning lär också prägla kontakterna med Europa. Den så kallade transatlantiska länken har tagit skada efter den amerikanska invasionen av Irak. USA:s arrogans och aggressivitet har splittrat EU. Först det senaste året har relationerna blivit bättre, inom EU och mellan EU och USA.
Att de flesta medlemsländer välkomnar demokraternas valseger är därför inget djärvt påstående. Undantaget är möjligen den brittiske premiärministern som konsekvent lierat sig med Bush och nästan aldrig ifrågasatt hans säkerhetspolitiska tänkande. Men Tony Blair är på väg bort från 10 Downing Street och den väntade efterträdaren Gordon Brown antas ha bättre relationer med demokraterna.
Som högsta sanning påstås nu att ingenting i EU kan utföra förrän Frankrike får ny president och Storbritannien ny premiärminister, det vill säga tidigast sommaren 2007. Det stämmer på det hela taget i frågor som rör hur EU ska styras. Men inom utrikespolitiken råder inte samma passivitet. USA och Europa delar samma syn på Balkans framtid och blir alltmer överens om Mellanöstern, Iran och Afghanistan. När nu demokraterna kontrollerar kongressen lär samarbetsviljan stärkas.
Detta därför att terroristhotet måste fortsätta att mötas gemensamt men också därför att både USA och Europa står inför samma långsiktiga utmaning: ett allt mer imperialistiskt Ryssland och ett Kina med globala ambitioner. På lång sikt kommer hoten från öst. Är USA och Europa beredda att ta sig an den ökade ekonomiska och militära konkurrensen utan att splittras? De senaste årens motsättningar dem emellan inger skepsis. Amerikanska politiker lägger allt större vikt vid den dynamiska Stilla Havsregionen. Den transatlantiska länken lär försvagas oavsett vem som sitter i Vita huset.
Men att demokraterna är på offensiven innebär under alla omständigheter att dialogen mellan Europa och USA kommer att förbättras. Vita huset kan inte längre driva diktatpolitik eller försöka slå in kilar mellan det "gamla" och det "nya" Europa. Förhoppningsvis innebär ett förbättrat samtalsklimat att den destruktiva anti-amerikanismen avtar. Ingen president har, tyvärr med all rätt, någonsin varit så avskydd och misstrodd bland européer som George W Bush.
Betydelsen av maktskiftet i USA för Europa ska inte överdrivas. Men med lite tur och god vilja inleds nu något nytt och konstruktivt. Det är svårt att se att det kan bli sämre än vad som hittills varit.