Mats Wiklund: EU på ruta ett

Att 2006 ska bli sämre för EU än 2005 är svårt att tänka sig. Å andra sidan visar historien att Europas politiker är fullt kapabla att besanna våra värsta farhågor.

2005 blev året då väljarna sade nej till förslaget om en EU-konstitution. Den stjärnsmällen kändes extra hård eftersom den levererades av länder som alltid förknippat Europa med sin egen nationella identitet. Men varken fransmän och holländare lät sig bevekas och sedan dess hänger EU:s framtid och rörelseriktning i luften.

Den goda nyheten är att handlingsförlamningen, om än långsamt och under våndor, tycks vara på väg att brytas. EU:s stats- och regeringschefer lyckades slutligen komma överens om en långtidsbudget. I en union med 25 olika intressen och utgångspunkter är detta under alla omständigheter en prestation. Frågan är vad som sedan händer.

I viss mån kommer det att handla om att börja om från början. Politikerna må synas hopplösa och självcentrerade men de vet var de har sina väljare. Och Europas väljare har numera, på grund av sina folkvaldas prestationer, en väl utvecklad skepsis mot EU:s anspråk och ambitioner. Unionens stora problem har alltså förvärrats: Medborgarna uppmärksammar nästan bara bakslag och tillkortakommanden.

EU-kommissionens senaste opinionsundersökning visar också på en sjunkande tillit. Sverige hör som vanligt till de mest skeptiska. Endast britter, österrikare, letter och finländare är mer kritiska. I Sverige anser bara 32 procent att vi dragit nytta av medlemskapet.

Politikernas fortsätter därför att dra samma slutsats som de länge dragit: EU måste förändras för att kunna förklaras och bli trovärdigt. Sakta men säkert återvänder de till den text de enades om men som deras väljare vände ryggen. 2006 blir året då konstitutionen återuppväcks från de döda.

För så mycket val har länderna egentligen inte. Efter Frankrikes och Nederländernas nej enades de om att ta time out, om en period av "reflektion och eftertanke". Syftet är att stå bättre rustade inför det kommande arbetet. Utan en annan arbetsordning riskerar EU att helt köra fast - det visar erfarenheterna från 2005.

Kommunikationsstrateger är kanske i full färd med att "paketera" konstitutionen så att den framstår som smakligare spis för Europas medborgare. Möjligen missförstår de stämningsläget. Kommissionens opinionsundersökning visar nämligen att stödet för en konstitution ökat. 63 procent, fler än före folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, anser att EU skulle fungera bättre med en konstitution. Med andra ord råder inget fel på probleminsikten.

Detta faktum är trots allt något positivt för politikerna att ta fasta på framöver. Den medborgerliga oviljan och misstron gäller inte behovet av ett europeiskt samarbete utan dess former. I Nederländerna tycker till exempel 70 procent att medlemskapet är bra. Väljarna där sade inte nej till Europa. Vad de, och säkert även franska väljare, i stället önskade var en bättre politik för EU.

2006 är EU alltså tillbaka på ruta ett efter ett förlorat år. Det ska inte ses som ett nederlag utan som en ny chans att återupprätta ett samarbete som Europa omöjligen kan klara sig utan.

MATS WIKLUND är fristående skribent och EU-krönikör i Trelleborgs Allehanda

mats.wiklund2@comhem.se