Marknaden vid full vigör
Marknaden har havererat. Den ekonomiska krisen beror på att marknaden och kapitalismen och liberalismen har misslyckats. Det är vänsterskribenternas budskap på kultursidorna, särskilt i Aftonbladet och DN.
Den gemensamma egenskapen hos vänsterskribenterna är att de aldrig studerat det ämne de skriver om. Att studera ekonomi kräver viss möda, såsom att läsa böcker och analysera. Att läsa och analysera kan ju, i individuella fall, vara en ytterst ansträngande verksamhet.
Marknaden består enligt vänstern av företag; det är alltid de som bär skulden om något går galet.
Den amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraith kritiserade storföretagen, i föreläsningar och i böcker som The New Industrial State 1967. Han påstod att de stora multinationella företagen har makt att styra marknaderna, och försäljningen, och de kan välja och kontrollera sina vinster. Galbraith blev tidigt populär hos vänstern; han gav vetenskapligt stöd åt konspirationsteorierna.
Den engelske ekonomen Frank McFadzean testade Galbraiths teser mot faktiska data för storföretagen, och fann att de inte stämde – inte alls. Det gick inte att finna bevis för att storföretagen kunde kontrollera marknader och vinster.
McFadzeans bok heter The Economics of John Kenneth Galbraith, med underrubriken A Study in Fantasy.
De amerikanska bilföretagen har förlorat hundratals miljarder, under lång tid. Deras försäljning föll i november, med 47 procent för Chrysler, 41 procent för GM, 31 procent för Ford.
Är detta en följd av att marknadsekonomin havererat?
Inte alls. Tvärtom. Marknaden består av ett samspel mellan producenter och konsumenter. Och detta samspel bygger på frivillighet. I en marknad kan producenterna aldrig tvinga konsumenterna att köpa. Raset i de amerikanska bilföretagens försäljning är en följd av konsumenternas makt: de köper vad de vill och om de vill; producenterna är helt beroende av konsumenternas smak och efterfrågan.
Det är så marknaden fungerar. Där bestämmer konsumenterna.
Vad har kapitalism och marknad gjort? Jo, de senaste hundra åren har produktionen i industrin ökat med en faktor på cirka 20. Hela befolkningen har flyttat från utkylda stugor med utedass till moderna bostäder, och fått ett enormt lyft i levnadsstandard. Alla har sluppit tungt slit i jordbruket och fått lättare och bättre betalda jobb i industri och service.
Den avgörande frågan i alla analyser är: Vad är alternativet? Den vänster som kritiserar marknaden måste visa vilket alternativ som är bättre.
Vi har bara två alternativ för resursallokering: marknad och planekonomi. Och planekonomin prövades i Sovjet i 70 år, i Östeuropa i 40 år. Behöver vi fler experiment?
Nils-Eric Sandberg är f d ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.
