Mänskliga rättigheter i hela Europa

Slovenien var först in i EU av de nya staterna i det forna Jugoslavien och firar snart, tillsammans med nio andra länder, ett år som medlem. Näst på tur stod Kroatien. Men unionens medlemmar ansåg inte att landet levt upp till de villkor man ställt upp för att ett medlemskap ska kunna bli aktuellt. Det beslutades därför att inga förhandlingar skulle inledas på torsdagen, som varit den tidigare utlysta hållpunkten.

I Kroatien känner man sig nu lurad. Landet har tillmötesgått den absoluta majoriteten av EU:s villkor men föll på mållinjen i och med att man inte lämnat ut generalen Ante Gotovina till internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Av sammanhanget förstås att det gäller en krigsförbrytare, men ärendet är känsligt. Många ser generalen som en hjälte eftersom han ledde landet under självständighetskriget 1995.

De övriga EU-medlemmarna är helt enkelt inte övertygade om Kroatiens goda intentioner. Nu efterlyser bland andra utrikesminister Laila Freivalds ännu mer samarbetsvilja från den kroatiska regeringen. Gotovina stöds av kriminella på Balkan och dessa nätverk behöver identifieras och sprängas. Frågan om när förhandlingarna återupptas är alltjämt öppen.

EU:s medlemsvillkor har kommit att spela en stor roll för utvecklingen i östra Europa, och de har visat sig vara ett utmärkt

redskap i kampen för mänskliga rättigheter. Förutom i Kroatien har förhoppningarna om ett EU-medlemskap i Turkiet bland annat tonat ner lagförlag som undergräver kvinnans ställning i samhället. Ett första, och mycket viktigt, steg. Ett annat villkor är den orubbliga principen att ett EU-land inte får bruka dödsstraff. De flesta européer ansluter sig till synen att denna påföljd har spelat ut sin roll i ett civiliserat samhälle. Men betyder det att det är rimligt att EU påverkar den nationella politiken och lagarna som stiftas i icke-medlemmars parlament?

EU:s villkor är en ny typ av påtryckningar gentemot andra länder. En fredlig väg att påverka utvecklingen i ett land. EU använder sig av morot i stället för piska. En metod som inte bara är rimlig, utan snarare revolutionerande och högst önskvärd. Den skapar incitament för förändring, men straffar inte den som inte ändrar sig. Medlet för påverkan är inte hot eller repressalier, utan med en utebliven förmån, det vill säga medlemskap.

Kanske har EU rätt i att Kroatien inte samarbetar fullt ut, eller kanske är kroaternas ansträngningar ärligt menade. Kanske borde de vara tillräckliga för att inleda förhandlingar. I vilket fall visar den tuffa hållningen att EU:s villkor inte bara är tomma ord, utan att det krävs handfasta politiska initiativ och åtgärder för att leva upp till dem. Det betyder att EU:s morot även fortsättningsvis kan vara ett effektivt verktyg i upprättandet och upprätthållandet av mänskliga rättigheter i Europa. Och det kan mycket väl vara en av unionens viktigaste uppgifter just nu.