Manlig norm ska inte styra vården

Vården är inte jämställd! Redan för flera år sedan konstaterade Socialstyrelsen detta. En nyligen presenterad undersökning från SKL visar

att det fortfarande finns stora brister och att män och kvinnor behandlas olika i vården. Det är hög tid att börja borra i problemen på djupet!

Diskussionen handlar inte om eventuella skillnader mellan könen, utan det handlar om att det finns tecken som visar att patienter behandlas olika beroende på kön. I vissa fall kan det vara befogat att behandla olika beroende på kön. Men avgörande är att alla har rätt till lämplig vård oavsett kön. Det avgörandet skall hälso-och sjukvården ta ansvar för!

Vården skall vara anpassad efter individen, och behöver alltså inte vara exakt likadan för alla. Vården ska anpassas för varje patient. Den manliga normen skall inte vara styrande. Vi i den styrande femklövern arbetar mycket aktivt med att individualisera vården. Varje patient är unik och kräver sin specifika vård.

Det finns olika syn på skillnader mellan män och kvinnor. En del hävdar att det inte finns någon biologisk skillnad mellan könen. Andra utgår i stället från att kvinnor och män har olika behov och förutsättningar.

Det faktum att det under lång tid saknats kvalitetsregister för breda och så kallade mjuka verksamheter, såsom primärvård, psykiatri och smärtrehabilitering, har gjort att det är problematiskt att identifiera könsskillnader.

Vi kommer i Region Skåne att ställa krav på att det används modernare uppföljnings- och kvalitetssäkrade metoder som även täcker den breda verksamheten inom primärvården.

Med anledning av det som framkommit i SKL:s undersökning vill vi också borra djupare inom några diagnoser, som kommer att granskas ur ett genusperspektiv, bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och strokebehandling.

Genusbias är medvetna eller omedvetna föreställningar om kön. Det kan vara skillnader mellan könen där de inte finns eller att man bortser från skillnader och könsspecifika behov där de faktiskt finns. Genusbias kan ha betydelse för den diagnos och behandling patienten får samt för patientsäkerheten oavsett kön.

Några få exempel på omotiverade skillnader mellan kvinnor och män är att kvinnor får längre väntetid hos allmänläkare, att nyare och dyrare mediciner oftare skrivs ut till män, att män oftare får ljusbehandling vid psoriasis och eksem.

Det har presenterats ett flertal förklaringar till de uppkomna skillnaderna.

Att kvinnor är mer vana att bedöma vårdens kvalitet och därför mer benägna att agera som medvetna konsumenter.

Att vården är sämre anpassad efter kvinnors behov och förutsättningar.

Att den manliga normen har haft stor genomslagskraft och därför finns inte tillräcklig kunskap inom området.

Men faktum kvarstår dock, det finns ojämlikheter i vården och det är inte acceptabelt. Vi tänker försöka göra något åt det!

Catharina Blixen-Finecke

(m)

regionråd för

vårdproduktionen

Katarina Erlingson (c),

regionråd för personalfrågor