Makt och mjuka värden
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."
Den berömda passagen från Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" är inte bara insiktsfull i fråga om mänskliga relationer – den är även användbar i världspolitiken.
Det finns inte ett land som har som medveten strategi att ingjuta likgiltighet eller förakt hos omgivningen. Rädsla, möjligen. Men ännu hellre respekt och beundran.
Hur väl ett land lyckas sprida sin ideologi och kultur spelar stor roll i dagens globaliserade världsekonomi. Så kallad "mjuk makt" ger möjligheten att påverka andra genom attraktion snarare än pengar eller piskor.
Därför ligger en positiv image högt också på många diktatorers önskelistor. Ibland blir detta särskilt synligt, som när Kina storsatsade på de olympiska spelen.
Men det är komplicerat att skaffa sig mjuk makt, och relativt lätt att bli av med den.
Brittiska BBC låter varje år göra en undersökning om hur människor i trettiotre olika länder uppfattar omvärlden. Den här typen av världomspännande enkäter måste förstås tas med en nypa salt – men trenderna är intressanta.
I den senaste, färska rapporten visar det sig att Iran hamnar i botten på förtroendelistan. Endast i vart femte land anser befolkningen att Iran har en positiv inverkan på sin omvärld.
Bilden av USA är splittrad – omkring 40 procent anser att USA:s inflytande är positivt, medan ungefär lika många anser att det är negativt.
Det är tydligt att valet av Barack Obama till president inte räckte för att rädda USA:s image efter åren med George W Bush. Förmodligen krävs det konkreta förändringar av den amerikanska utrikespolitiken.
Men länderna som har fallit mest i anseende under det senaste året är Kina och Ryssland. I vissa afrikanska länder är synen på Kina övervägande positiv, tack vare de kinesiska investeringarna.
I Europa och Kanada, däremot, har känslorna svalnat betydligt. OS blev inte den pr-succé som den kinesiska regimen hade förväntat sig. Snarare verkar det som att den ökade uppmärksamheten har lett till större kunskap om det kinesiska förtrycket.
I fråga om Ryssland är den negativa trenden ännu tydligare. Den ryska regimen har som uttalad målsättning att bli en respekterad aktör på världsscenen. Men de ryska strategierna andas 1800-tal – inskränkningarna av demokratin och missbruket av energimakten skapar snarare rädsla och förakt än beundran.
Japan hör däremot till länderna med en mycket positiv image. Och högst upp på listan hamnar Europa i sin helhet. Av de dryga trettio länderna som var med i undersökningen hade samtliga en övervägande positiv syn på kontinenten.
Visst kan man anta att populariteten hör ihop med EU:s hittills – relativt sett – passiva roll i världspolitiken. Men det ger också en påminnelse om att EU har ett rejält förtroendekapital som kan utnyttjas vid framtida kriser och konflikter.
Det gäller att den makten används smart. För att den mjuka makten ska vara effektiv måste den bygga på en hård kärna av gemensamma värderingar – och förmedlas i enighet.
