Annons
Nyheter

Makt och byråkrati – exemplet spjutspetsskolan

Nyheter • Publicerad 9 januari 2006
Ökad byråkrati tar kål på polis, sjukvårdspersonal och lärare. Det skriver Claes Henriksson, lärare i Trelleborg. @08 Bildbyline:ARKIVBILD:PRB
Ökad byråkrati tar kål på polis, sjukvårdspersonal och lärare. Det skriver Claes Henriksson, lärare i Trelleborg. @08 Bildbyline:ARKIVBILD:PRBFoto: 

Den svaga, obildade och maktsugna ledarens enda styrinstrument är kontroll av den verksamhet hon är satt att leda. Denna kontroll sker oftast via ett omfattande regelverk som lydiga mellanchefer får i uppgift att "implementera". Så alstras den exploderande byråkratin inom den offentliga verksamheten i Sverige.

Vi har inte för få läkare och sjuksköterskor i Sverige. Problemet är att den överväldigande delen av deras arbetstid går åt till annat än att möta patienter (och när de möter dessa patienter så gör de ett fantastiskt jobb).

Annons

Vi har inte för få poliser i Sverige utan problemet är att alltför många poliser tvingas syssla med en – i många avseenden – onödig byråkrati som dödar det stora engagemang som finns inom denna beundransvärda yrkeskår.

Inget samhälle i världen har i längden råd att låta anställda inom viktiga samhällsfunktioner syssla med annat än det de är anställda och utbildade för.

Samma sanslösa byråkrati finns inom den kommunala verksamheten. Här är byråkratin egentligen värre och detta beror dels på att olika statliga regelverk för olika verksamheter ofta kompletteras med lokala, frivilliga (!) regelverk, dels på att den lokala – och förståeliga – bristen på ledarkompetens medför ett kontrollbehov och dels på att lokalpolitiker alltför ofta vill ha ett direkt – närmast operativt – inflytande över sina tjänstemän.

Så är det i ett flertal svenska kommuner. Trelleborg är ett typexempel. Ta bara den så kallade spjutspetsskolan! På skolförvaltningen i Trelleborg finns det idag – såvitt jag vet – ingen i ledande ställning som arbetat som lärare eller skolledare! Det behövs ju inte eftersom allt handlar om att administrera och kontrollera. Att sedan spjutspetsskolans organisation genererar extra kostnader på ca tio miljoner kr/år är ju "smällar som man får ta".

Tomhet ersätts av yta (broschyrer, affischer etc.), innehåll av kontroll. Lydighet blir viktigare än skicklighet och regelverket blir viktigare än olika humanistiska värden. Skolans personal är idag på väg ner i det svarta, byråkratiska hål som redan befolkas av människor från vården, omsorgen och polisväsendet.

I sak delar jag uppfattningen, som uttrycktes på TA:s ledarsida den 3 december, att Trelleborg behöver mer politik, inte fler partier. I detta – mer politik – innefattar jag en öppen, offentlig diskussion, där åsikter byts och bryts på ett konstruktivt sätt. Det kan aldrig vara så att en person äger all sanning i något sammanhang. Inte ens i Trelleborg. Det enda makten förstår är makt. Därför är det angeläget att de tusentals människor i Trelleborg som är kritiska till den så kallade spjutspetsskolan får makt! Dessvärre är ett skolparti, som jag ser det, den enda möjligheten.

Jag tar mig friheten att tipsa alla makthavare, och andra bildningstörstiga, om två omistliga böcker.

Leif Alsheimer citerar i sin fantastiska bok Bildningsresan den förre brittiska premiärministern Michael Foot: "Maktens människor har ingen tid för läsning, men de som inte läser bör inte anförtros makt."

Under mitten av 1980-talet publicerades boken Den utmätta tiden, skriven av Peter Noll. I denna bok diskuterar författaren bl. a. begreppen makt och rätt. Nolls tes är att rätten styrs av makten och inte av några allmänhumanistiska värderingar. Boken innehåller också ett underbart förord, skrivet av Georg Klein. I detta förord beskriver Klein maktens anatomi, som en sammanfattning av Nolls teser, på ett synnerligen läsvärt sätt. Han skriver bland annat: " Makten utövas av de medelmåttiga, de anpassade, de icke kreativa i alla samhällssystem."

Ett citat:

Annons

40-talets socialdemokratiska socialminister, Gustav Möller, sade "Varje slarvigt använd skattekrona är stöld" Mig veterligt finns det idag bara en ledande svensk socialdemokrat som tagit detta till sig, nämligen Roland Palmqvist i Kävlinge.

Apropå Kävlinge; i sin plan för skolverksamheten i kommunen skriver man inledningsvis, under rubriken Ansvar och delaktighet: "Allas ansvar och delaktighet är en förutsättning för en framgångsrik verksamhet. Det gäller för såväl personal som föräldrar, barn och elever. Det är därför angeläget att skapa ett förtroendefullt klimat, där alla har möjlighet att delta i en öppen dialog."

Någon som noterar skillnaden mellan Trelleborg och Kävlinge?

Claes Henriksson,

lärare Trelleborg

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons