Luther – glad och fri?

Äntligen är det någon som tar tag i den ruskige Luther! Det är på tiden. Så länge kyrkan hade sin makt över själarna bör han ha varit Sveriges chefsideolog. Och i dag? Ja, är Sverige inte protestantiskt, så är det åtminstone postprotestantiskt.

Det är förre kulturchefen på Expressen Per Svensson som kommit ut med boken Dr Luther och Mr Hyde. Och det är något så intressant som ett försök till utvärdering av den protestantiska reformationen ur frihetlig synvinkel. Och som framgår av titeln är det svårt för en liberal att på alla punkter vara förtjust i Luther.

Det är lätt att se reformationen som en frihetsvinst. Men är det så säkert? Kanske flyttar den yttre auktoriteten bara in i människan, blir till en inre ofrihet i stället för en yttre. "Ger dem en ny påve i den heliga skrift" som Strindberg säger i Mäster Olof.

Per Svensson gör stort nummer av att de flesta nutida svenskar lever med en missuppfattning av Luther. Luther var nämligen en glad gosse och ingalunda någon glädjedödare. Och det bottnade djupt i hans ideologi. Vi kan aldrig förtjäna Guds nåd, bara förtrösta på den. Gud hatar inte syndare, han hatar dem som inte vill vara syndare. Människan skall lita på Guds kärlek och inte försöka vara duktig. Det är alltså inte för mycket Luther som skapat vårt elände utan för lite Luther.

Vem är det då som är boven i dramat? Kanske är det Calvin? Idén om den skötsamme arbetaren är säkert en indirekt påverkan från den frikyrkliga folkrörelsen. Och har man inte klart för sig frikyrkorörelsens calvinistiska rötter så förstår man inte hur Calvin kan spöka i ett lutheranskt land.

Per Svensson är mycket upptagen med att fundera över Luthers förhållande till auktoriteter. Han finner Luther paradoxal. Men det är en paradox som Luther delar med de flesta revolutionärer. För att opponera mot en auktoritet måste man ha en stark personlighet, ha en motauktoritet att sätta mot auktoriteten. Det är inte konstigt att man sedan slår ner alla som i sin tur opponerar mot en själv. De historiska exemplen är legio. Dessutom visar Svensson att Luther egentligen alltid söker starkare och säkrare auktoriteter. Det finns egentligen inget antiauktoritärt hos honom.

Göran Greider har i en besynnerlig recension i Expressen sett Luthers avståndstagande från de protestantiska extremisterna som ett symptom på borgerlig individualism. Det är liberalismens kluvenhet det speglar. Skräcken för massan, det kollektivt agerande folket. Snarare handlar det om de moderata krafternas befogade rädsla för extremism. Liknar det något är det väl den reformistiska socialdemokratins förhållande till kommunismen!

Lars Westerberg är ny gästkrönikör i Kristianstadsbladet. Han är fri skribent och mångårig medarbetare på Obs! i P1.