Lundgrens aktiva passivitet
Nils Lundgren är intressant. Han blev känd under EMU-kampanjen som bankekonomen som sa nej. Lundgrens kritik mot EU skiljer sig från vänsterns. I det utkast till partiprogram som presenterades på DN debatt i går görs klart att ett utträde ur EU inte står på Junilistans agenda. Fast det EU som Nils Lundgren vill vara med är något helt annat än en Europeisk Union, och långt i från vad EU är i dag och på väg att utvecklas till. Målgruppen för Junilistan är något förenklat marknadsvänliga människor, från socialdemokratins mitt till moderaterna, som tror på frihandel och konkurrens men som tycker att EU har för stor makt över andra frågor. Lundgren och Wohlin vill begränsa EU till att "administrera och upprätthålla den inre marknaden och till att hantera gränsöverskridande frågor inom miljö, kemikalieanvändning och dylikt". Tullarna på jordbruks- och tekoprodukter mot tredje världen ska avvecklas, och införandet av en EU-skatt förhindras. Stora delar av programmet slår in öppna dörrar. Mycket av EU-kritiken är sådant som delas med de andra svenska EU-vänliga partierna. Tullar mot omvärlden, jordbrukssubventioner och regionstöd är något som Sverige inte vill ha - det motståndet finns redan. Det är avgörande och viktiga frågor för en liberalisering av Europa. Lundgren och Wohlin har alltså rätt i mycket, men det är inga nya ståndpunkter i jämförelse med de etablerade partierna. Men Nils Lundgren och Lars Wohlin vill också avveckla och hindra utveckling i väsentliga delar av det europeiska samarbetet. Försvarssamarbete och valutafrågor ska ligga utanför EU och biståndspolitiken lyftas bort. Länder med gemensamma intressen ska göra upp för sig utan att de andra är med och gränskontrollerna mellan medlemsstater ska kunna återupprättas. Med Lundgrens och Wohlins förslag så blir det inte mycket kvar av arbetet med att stärka Europeiska Unionen som en demokratisk kraft som garanterar medborgerliga och mänskliga rättigheter, en union med ansvar inte bara för fred och frihet på den egna kontinenten utan också för omvärldens situation. Ett starkt EU kan spela en viktig roll i bekämpningen av fattigdom, sjukdomsepidemier, miljöförstöring och för återuppbyggandet och demokratiseringen av till exempel Irak och Afghanistan. Det förefaller som att det Nils Lundgren och Lars Wohlin säger ja till är ett Europa som är väldigt aktivt i sin passivitet.
