Londonbesök väcker tankar
Hotet om terrorism vilar fortfarande tungt över Europa. Jag hann med att ägna några dagar till studiebesök i London förra veckan, då riksdagen inte hade några voteringar. I London är det skärpt bevakning i tunnelbanan och på museer och varuhus. Det tillhör rutinerna att tunnelbanestationer stängs några timmar av säkerhetsskäl och misstanke om bombhot. För en svensk känns det obehagligt, när tåget stannar mitt i tunneln och en högtalarröst meddelar att det blivit trafikproblem på grund av att en sträcka stängts för trafik. Londonborna själva höjde knappt på ögonbrynen utan fortsatte att läsa sin tidning eller pocketbok.
Man kan ha olika åsikter om Irakkriget och annan storpolitik, men de som ser terroristdåden som en reaktion på orättvisorna i världen har verkligen en märklig verklighetsuppfattning. Tvärtom är ju krafterna bakom de senaste årens terrordåd i första hand motståndare till det moderna samhället, motståndare till att kvinnor ska utbilda sig och arbeta, motståndare till ett samhälle där religionen inte styr lagstiftningen och motståndare till ett demokratiskt samhälle.
England ligger precis som Sverige dåligt till i internationella jämförelser av skolresultat. Nu gör Blair och hans regering särskilda satsningar på skolan och det återstår att se vad resultatet blir. Folkpartiets systerparti i England, liberaldemokraterna, har skolan som en av sina huvudfrågor. Liberalerna kritiserar den kraftiga centralstyrningen av skolan i England och jobbar lokalt för att kommunerna ska satsa mera på skolan.
Bilden av Englands skolor är mycket skiftande. Spännande profilskolor på gymnasienivå har vuxit upp. Skolor som väljer att satsa på särskilt kvalificerad undervisning i språk, naturvetenskap eller konst kan få extra resurser. Jag såg också några skolor för barn med särskilda inlärningssvårigheter och blev imponerad av vad jag såg. Lärarna jobbade engagerat och mycket individuellt med varje barn. Musik, lek och sång var ett viktigt inslag i undervisningen. Samtidigt var det en helt annan ordning än i Sverige med mycket tydliga ordningsregler. Just därför verkade barn med dåligt självförtroende komma mera till sin rätt.
Slutligen har ju England fortfarande sina gamla privatskolor, public schools, med höga terminsavgifter. Men de är inte många och faktum är att det finns fler friskolor i Sverige än privatskolor i England. Vår modell med statligt finansierade friskolor utan avgifter är något som många engelsmän är intresserade av.
För oss som är engagerade i skolan i känns det hemskt med alla rapporter om mobbning och nedsättande behandling, som allt för många elever utsätts för. Nu har regeringen lämnat en proposition om förbud mot diskriminering av barn och elever. Enligt förslaget ska barn och föräldrar kunna få skadestånd om skolan inte aktivt motarbetar mobbning. Det tycker jag är bra men det räcker inte. Vi behöver också en tydlig skollag som talar om vilka befogenheter skolan och lärarna har att ingripa. I dag är det t ex osäkert om en lärare får visa ut en elev ur klassrummet, om han eller hon stör de andra. Det är också osäkert om en skola har rätt att flytta mobbare, och allt för ofta tvingas i stället den som blir mobbad söka sig till en annan skola. Just nu arbetar jag med att skriva en motion med förslag om hur skolans befogenheter att ingripa ska göras tydliga. I en skola med ordning och arbetsro har alla elever möjlighet att komma till sin rätt.