Lön för mödan

Miljöpartiet funderar på att släppa kravet på medborgarlön. Enligt Ekot har partiet hållit rådslag och kommit fram till att medlemmarna hellre ser en sammanslagning av sjuk- och arbetslöshetsförsäkring i framtiden.

Förändringen ingår med störs-ta sannolikhet i partiets försök att öka sin attraktionskraft inför en eventuell koalitionsregering med socialdemokraterna efter valet 2010.

Miljöpartiet har drivit kravet på en medborgarlön sedan 1998. Lönen skulle garanteras av staten och är tänkt att ersätta alla andra former av bidrag.

I botten ligger föreställningen om att människor skulle kunna välj att låta sig försörjas av en medborgarlön och därmed lockas att leva enkelt – och underförstått konsumera mindre och slita mindre på miljön.

Tanken har fått sällskap med andra mer eller mindre verklighetsfrämmande krav och förslag som till exempel friåret, motståndet mot tillväxt, försöket att tillfoga krav på förbud mot ränta i partiprogrammet eller att likställa djurs rättigheter med människans.

Frågan är emellertid om tanken på en allmängiltig försäkring i stället för en statligt garanterad inkomst innebär ett närmande till arbetslinjen.

Sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har trots allt två vitt skilda syften. Trygghetssystemen i Sverige flyter i dag till viss del samman.

Sjukskrivning används i stället för a-kassa och förtidspension har i åratal systematiskt missbrukats för att snygga till arbetslöshetsstatistiken. Risken med mp:s förslag är därför att arbetslinjen ytterligare försvagas när man föreslår ett allomfattande skydd.

Det är trots allt stor skillnad på att vara sjuk och därmed förhindras att arbeta och på att bli arbetslös men villig att finna en ny sysselsättning.

Med tanke på synen på EU är den marginella justeringen i inställningen till arbetslinjen knappast mycket mer än kosmetika. Om miljöpartiet vill framstå som ett regeringsdugligt komplement till en eventuell s-ledd regering måste partiet trots allt komma över sin beröringsskräck inför unionen.

Partiets hjärtefrågor – inte minst då miljöförstöring, alternativa energikällor och transportsystem, mänskliga koldioxidutsläpp – hör ju trots allt till dem som lämpar sig allra mest till att lösas i internationellt samarbete.

Detta anses som fullständigt självklart bland gröna partier på kontinenten.

Att det förnekas här hemma är ett av många tecken på att mp i Sverige har lång väg kvar till att bli ett vettigt stödparti till någon som helst regering.

Slopandet av medborgarlönen räcker därför inte.

Mer ska till för att partiet ska få lön för mödan.