Lokalerna gör inte skolan

Nedläggningar av skolor medför ofta starka känslor. Det kan handla om byskolor som läggs ned för att kommunen inte anser sig ha råd att driva dem vidare. Eller som i fallet med Hermodsdalsskolan i Malmö, att politikerna stänger en skola för att den sociala situationen spårat ur.

När det gäller Köpingeskolan i Trelleborg är det inte något fel på undervisningen det handlar om. Tvärtom pekar resultaten på att skolan lyckats relativt väl med sin uppgift – att ge eleverna grundläggande kunskaper.

Däremot har skolbyggnaden drabbats av fukt- och mögelan-grepp i flera omgångar, de senaste så stora att en omfattande sanering och renovering är nödvändig. Därför hålls lektionerna i dag i andra lokaler runt om i stan. Att det är en nödlösning är alla överens om. Däremot är politikerna oeniga om Köpingeskolan ska renoveras eller om den ska stängas och ersättas med andra lokaler.

Många av de elever som går på Köpingeskolan i dag har engagerat sig för att ha skolan kvar. Namn har samlats in och demonstrationståg anordnats. Den typen av engagemang är förståeligt, och något som vuxenvärlden till en viss gräns ska uppskatta.

Att strejka från undervisningen är däremot alltid en tveksam åtgärd och egentligen att jämställa med skolk. Är man välvillig så kan man kanske hävda att det i detta fall till viss del handlar om att byta klassrumslektionerna mot en lektion i demokrati.

Då får också eleverna lära sig att möta en politisk verklighet som handlar om att ta hänsyn till många faktorer och fatta långsiktiga beslut. Man får som medborgare inte alltid igenom sin egen vilja.

De kortsiktiga besluten som behövs är att ge dagens elever och lärare ändamålsenliga lokaler under resten av deras studietid. Det kan ärligt talat inte vara någon större fråga att ordna. Det borde skolförvaltning och skolnämnd kunna ge klara besked om snabbt.

Men de långsiktiga besluten handlar om helt andra saker. Det är inget som säger att det för kommande årskullar blir bättre att ha sina matematiklektioner i just de lokaler som i dag kallas Köpinge-skolan. Undervisningens kvalitet hänger knappast på om den ges i en tegelgul byggnad eller om det går elever i andra åldrar på samma skola.

Politiker och skolledning ska hitta en lösning som funkar bra framåt i tiden och som tar hänsyn till kommande barnkullar, konkurrens från andra skolor och som fungerar geografiskt. Kanske handlar det om att renovera Köpingeskolan, kanske om att eleverna ska gå någon annanstans. Precis som andra organisationer byter lokaler ibland så kan också skolpersonal och elever göra det.