Larma med måtta
Samtidigt är det illa att fyra procent av cirka 25 000 tillfrågade, alltså tusen ungdomar, uppger att det har hänt, inte bara en gång, utan vid upprepade tillfällen.
Vidare är det problematiskt att 14 procent har varit rädda för att de ska skada sig själva, 12 procent har haft ätstörningar, 6 procent har behövt avstå en aktivitet i skolan av ekonomiska skäl och 4 procent har varit oroliga för att tvingas flytta när familjen inte kunnat betala hyran.
Sammantaget vittnar svaren, som kommer från Rädda Barnens rapport ”Ung röst”, om att det utan tvekan finns barn och ungdomar i Sverige som har det tufft, såväl ekonomiskt som psykiskt och socialt. Men framför allt vittnar siffrorna om att högstadie- och gymnasieelever överlag har det bra, även om man kan göra mer för att fler ska få det bättre.
Till exempel bör man strama åt reglerna för dolda skolavgifter, göra ännu mer för att förhindra vräkningar av barnfamiljer och se över nivåerna på bostadsbidraget och försörjningsstödet för familjer med hemmavarande barn. Dessutom behöver elevhälsan på många skolor byggas ut, så att den har möjlighet att fånga upp majoriteten av eleverna som mår dåligt.
Vad man däremot inte ska göra är att överdriva problemen, blåsa upp siffrorna och påstå att tonåringar generellt är deprimerade, håller på att stressa sönder och saknar framtidstro. Dels för att det inte hjälper dem som är i riskzonen, men framför allt för att det inte är sant.
