Långt till attraktiv äldreomsorg

Äldreomsorgen är en framtidsbransch. Där finns utvecklingsmöjligheter för ett helt yrkesliv och ljusa framtidsutsikter. Så lät det när äldre- och folkhälsominister Maria Larsson sammanfattade betänkandet från utredningen om yrkeskrav i äldreomsorgen på tisdagen. Utredaren Gösta Jedberger som till vardags är kristdemokratiskt kommunalråd i Lekeberg är inte mindre optimistisk. I Dagens Nyheter samma dag citerar han Barack Obamas motto "Yes we can!" som svar på den retoriska frågan om det är möjligt att åstadkomma en sådan förändring i verksamheten.

Optimismen behövs verkligen, för framtidsbransch och karriärmöjligheter är inte precis det som brukar förknippas med arbete i den kommunala äldreomsorgen. För många är det tvärtom ett genomgångsyrke på väg någon annanstans; en första kontakt med arbetslivet som inte ger mersmak. Men många blir så klart kvar och av dem saknar anmärkningsvärt många formell omvårdnadsutbildning. Jobbet är tungt och lönekuvertet tunt.

Det som talar för ministerns och utredarens ansats är demografin, medellivslängden och ökade krav. Redan i dag finns behov av att höja statusen för personalen och göra omsorgen bättre för de äldre - vilket hänger ihop - men det blir ännu angelägnare om man blickar framåt. De äldre blir relativt fler och de blir allt äldre.

Enligt Statistiska Centralbyråns prognoser väntar en ökning av antalet personer som är 80 år och äldre med 45 procent mellan 2020 och 2030. Vid seklets mitt kommer de att vara dubbelt så många som år 2000. Trots bättre hälsa är det troligt att det totala vårdbehovet kommer att öka avsevärt. Dessutom kommer de äldre i framtiden att ställa andra och högre krav på tjänsterna än dagens åldringar. Individuellt inflytande över både vården och omsorgens utformning och utförande kommer att ses som en rättighet för fyrtiotalisterna.

Sammantaget gör den här utvecklingen det helt enkelt nödvändigt att göra något åt äldreomsorgen som i dag sysselsätter nära nog 200 000 personer - Sveriges största yrkeskår. Utredningens förslag på hur det ska bli möjligt lyder tydliga och nationella yrkeskrav som villkor för att få arbeta självständigt med äldreomsorg. De som når upp till kraven ska få titeln äldreassistent, för att göra upp med den titelflora som finns idag och gör det svårt att veta vilken kompetens en person har. De som utbildar sig till äldreassistenter, eller valideringsvägen får kalla sig det, föreslås sedan kunna specialisera sig för att ha karriärvägar inom yrket.

Tanken är att personal, äldre och arbetsgivare alla ska bli vinnare på satsningen. Men frågan är om ansträngda kommunala budgetar verkligen kan förverkliga de goda intentionerna som utredningen föreslår. Politisk vilja att uppvärdera arbetsuppgifter och kvalitet i all ära, för att locka människor att arbeta i äldreomsorgen och se det som en attraktiv bransch måste det löna sig betydligt bättre än i dag. Som alltid är frågan då vem som ska betala.