Landet utan stat

Av alla konfliktdrabbade områden på Balkan är nog den serbiska provinsen Kosovo den allra allvarligaste och uppenbarligen svåraste att hitta en lösning i. Efter det att Nato bombade strategiska mål i Serbien och Kosovo 1999 gavs FN:s generalsekreterare i uppdrag att installera ett internationellt styre över regionen till dess att regionens folkrättsliga status hade avgjorts.

Nu, mer än ett decennium senare, är de etniska problemen fortfarande stora men har kommit i skuggan av den stora kriminalitet som råder i provinsen. Av två miljoner invånare har enbart 280 000 personer jobb.

Det innebär att nästan 85 procent inte har arbete. Det säger sig självt att om så många personer saknar regelbunden inkomst så blir det lätt för kriminella ligor att rekrytera. För alla behöver mat och kläder. Detta har lett till en omfattande maffiakultur med spridning långt upp i Europa med både knark- och sexslavshandel, så kallad trafficking.

Världssamfundet har redan från början haft stora svårigheter att definiera vad man vill med Kosovo – huruvida provinsen ska bli en egen stat eller om den ska fortsätta vara en del av Serbien-Montenegro.

Det senare förefaller omöjligt för regionens majoritet att acceptera och det första är för delar av FN:s säkerhetsråd svårt att godkänna. Till exempel kan inte Kina acceptera att en provins blir självständig för då kommer deras egna problem med Taiwan att exponeras. Så i Kosovo arbetar FN i princip utan ett gemensamt mål för regionen.

Vilket då, förstås, leder till att internationella företag som skulle kunna tänkas investera i området väljer att låta bli – för de har ju ingen stat att förhålla sig till.

Och utan företag som investerar kommer arbetslösheten att fortsätta vara hög. På detta sätt är Kosovo försatt i ett moment 22 som verkar omöjligt att lösa med rådande ordning.

Det vore på sin plats att EU tar ett mycket större ansvar för Kosovo och dess framtid. Vid sidan av FN-styret, i Kosovo, benämnt UNMIK, är även FN-styrkan, ledd av Nato, Kfor (Kosovo force) på plats. Men det tycks mest som om Kfor ser till att området är stabilt – utvecklingen av området måste komma någon annanstans ifrån, det är många bedömare på plats överens om.

EU måste rensa sin egen bakgård, inte bara för att förhindra att Kosovos kriminella tar ett allt starkare grepp om Europas knarksmuggling, handeln med kvinnliga sexslavar och olaglig vapendistribution, utan för att folket i Kosovo ska få en framtid. EU måste bygga upp en fungerande infrastruktur.

I Kosovo finns människor som är utan el månader i sträck, vägarna är mer hål än asfalt, miljöförstöringen är uppenbar och få människor kan, ens om de vill, försörja sig hederligt. FN har för många inneboende problem för att kunna klara av detta område på Balkan.

Organisationen består av allt för disparata länder för att kunna samla sig och fatta beslut. Den enda organisation som både borde ha medel och motiv för att ge Kosovoborna frihet och fred torde vara EU.