Annons
Nyheter

Landet som inte behövs

Belgien genomlider för närvarande ytterligare en regeringskris. Premiärminister Yves Leterme ar lämnat in sin avskedsansökan efter att åter ha misslyckats med att nå fram till en kompromiss i konflikten mellan valloner och flamländare. Konfliktens kärna är den eviga frågan om de två folkgruppernas självständighet. De fransktalande Vallonerna stretar emot och flamländarna driver på.
Nyheter • Publicerad 25 juli 2008

Processen har pågått i decennier, men under skiftande förtecken. Det en gång rika Vallonien, hjärtat i det industriella Belgien med sina kol- och järngruvor har gått från uttalad separatism till motsatsen i takt med att landets ekonomiska centrum förskjutits till Flandern i norr och dess modernare ekonomiska struktur. Samtidigt har utvecklingen gått rakt motsatt riktning bland flamländarna.

Själv förundras jag varje gång i Bryssel hur staden förändrats sedan 1960-talet. Med det tänker jag inte på utseendet, utan hur frånvarande franskan är i det offentliga rummet, trots den officiella tvåspråkigheten. Under hela min uppväxt var Bryssel ett vanligt förekommande stopp på de långa bilfärderna mellan Paris och Skåne. Övernattningen var alltid hemma hos Thorngrens på Place de Broukère som numera heter de Brouckereplein. vad jag kan komma ihåg talades det alltid franska överallt, oavsett om man intog fruits de mervid Grand Place, numera eller moules et fritespå något av pappas favorithak ute på stan.

Annons

Numera är flamländskan dominerande i Bryssel och inte ens i EU:s vindlande korridorer är franska språket par preference, som det en gång var då EEC och EG var en liten exklusiv västeuropeisk klubb. Faktum är att nationalitetstillhörighet anses så viktig att när min vän Jan en gång på 1980-talet åtalades för olaga intrång på en amerikansk flygbas i samband med en fredsdemonstration fick nationell uppmärksamhet för sin sak. Inte för tilltaget att, utan för att han avstod från rättigheten att bli prövad på sitt modersmål flamländskan utan accepterade ett åtal på franska i den lokala vallonska domstolen.

De få belgare jag lärt känna har heller inte kunnat vägleda mig i hur landet egentligen fungerar. Min vän Jan har numera flytt Antwerpen för Paris, men han brukar alltid bittert konstatera att Belgien inte kan regeras trots att man har hela fyra regeringar: en fransk, en flamländsk, en för den pyttelilla tyska minoriteten och en för alltsammans. Så det kanske inte är så konstigt att man sällan eller aldrig kommer fram till hur man ska styra sitt land. Rolf Gustavsson, sommargäst här på sidan två och kunnig Europajournalist återberättade följande lilla konversation med sin läkare i en krönika för några veckor sedan:

"Vad gör ni i Belgien? undrar narkosläkaren.

Jag är korrespondent för en svensk tidning.

Vad skriver ni om?

Mest om EU och Europa .

I Inte om belgisk politik?

Den begriper jag mig inte på.

Det gör ingen."

Den ansedda och mycket seriösa tidskriften The Economistföreslog i en allvarligt menad ledare förra hösten att Belgien helt enkelt skulle avskaffas som statsbildning. Den ovan nämnde Leterme hade då tillbringat tre månader i fruktlösa diskussioner utan att kunna bilda en regering efter det genomförda valet.

Annons

The Economistkonstaterade att en myckenhet goda ting förvisso kommit från Belgien; god öl, Tintin, pommes frites George Simenon, Magritte, saxofonen och en massa choklad. Inget dock som inte fortfarande hade kunnat skapas även om landet varit splittrat i tre småstater eller delats mellan Nederländerna och Frankrike.

Drastiskt?

Tja, Leterme fick tillslut ihop en regering framåt vintern, men den säckade ihop för fjorton dagar sedan utan att uppnå något resultat och Belgien, så värdland åt det Europeiska projekten det är, plottrar vidare med sina regeringar.

Fortsättning lär följa.

Ola Tedin ola.tedin@allehandasyd.se
Ola Tedin
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons