Kunskaper som sitter kvar

Gymnasieskolan ska – precis som utlovat – reformeras. I stället för att tvinga alla elever in i huvudsakligen samma fåra ska valmöjligheterna öka. Det är grundtanken bakom den gymnasiereform (GY09) som regeringen vill genomföra till höstterminen 2010, och som ersätter den mestadels kosmetiska reform som den socialdemokratiska regeringen tog beslut om (GY 07) men som stoppades efter maktskiftet. Med tre vägar – en högskoleförberedande, en yrkesförberedande och en lärlingsutbildning – ska det bli lättare för alla att finna något som passar.

Inriktningen är välkommen. Allt för länge har elever haft ett val som i realiteten nästan bara har varit fiktivt. Genom att återinföra yrkesutbildningar värda namnet lär fler slutföra sina utbildningar.

Tanken att alla gymnasister ska bli behöriga för studier på högskolan har motverkat sitt syfte. Alla vill inte läsa på högskola. Gymnasieutbildningar med denna felaktiga målsättning har också visat sig öka andelen avhopp. Samtidigt som kunskaperna bland dem som passerat utbildningarna har sjunkit.

Den jämlikhetsideologi som har präglat socialdemokratisk skolpolitik från 1960-talet har sedan länge kommit till vägs ände. Grundtanken är naturligtvis riktig: alla ska ges lika goda förutsättningar. Men genomförandet har lett till motsatsen: alla har fått lika dåliga förutsättningar. Var femte elev får i dag inget slutbetyg i gymnasiet. IV-programmen garanterar inget annat än arbetslöshet. Snedrekryteringen till högskolan har eskalerat.

Lösningen är heller inte att rakt av öka resurserna, utan att använda resurserna där de gör mest nytta. I linje med detta är intentionerna bakom den gymnasiereform som skolminister Jan Björklund (fp) sjösatte i går helt riktiga.

Ökad individualisering är till gagn för både den som vill gå vidare till högskolan och för den som ännu inte har bestämt sig för att göra det, som inledningsvis kanske bestämmer sig för att skaffa en yrkesutbildning. Genom att erbjuda fortsatta studier i ett senare skede effektiviseras utbildningssystemets alla delar.

Att fler ska få möjlighet att få de utbildningar de önskar i stället för att pådyvlas sådant de inte efterfrågar är välkommet. En frihet att välja utbildningsväg i högre grad än i dag lär också leda till bättre kvalitet.

Nu har Björklund äntligen inlett det efterlängtade arbetet med att förändra gymnasiet. Dessvärre är tidsplanen inte optimal. Det hade varit ännu bättre om den utannonserade reformen hade kunnat genomföras i god tid före valet 2010.