Kris, bara en tidsfråga
”Bara i år har 28 000 försök att illegalt ta sig över Engelska kanalen stoppats”, sa Storbritanniens inrikesminister Alan Johnson till AP i samband med att det provisoriska flyktinglägret ”Djungeln” i franska Calais revs nu i veckan. Över 2 000 människor levde där illegalt, under miserabla förhållanden.
Calaiskrisen lyfter på nytt fram konsekvenserna av bristen på en gemensam europeisk flyktingpolitik. Utan en politik där länderna inom Schengen delar på flyktingbördan kommer reguljära flyktingar och illegala migranter att fortsätta rotera runt i Europa och en ny kris är bara en tidsfråga.
Gemensamma EU-regler har länge efterlysts. Det nya förslaget till EU:s grundlag öppnar för just gemensamma regler i EU för vem som ska få asyl, hur asylsökande ska tas emot och hur EU gemensamt ska möta stora flyktingströmmar. EU-länderna gör i dag helt olika bedömningar av vem som ska få stanna. 2007 gav till exempel Sverige och Tyskland uppehållstillstånd till över 70 procent av irakierna. Det kan jämföras med Spanien som inte ens lät två procent av irakierna stanna.
Den svenske experten på asylfrågor, Gregor Noll menar dock att om målsättningen i Lissabonfördraget kommer att uppfyllas får Sverige anpassa sig till en mer restriktiv flyktingpolitik. Redan i fjor var vi, enligt UNHCR, bland de mer restriktiva i EU när vi minskade vårt flyktingmottagande med 12 020 personer.
Men det handlar om två olika saker; dels en framtida förändrad lagstiftning, dels om i fall tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen har förändrats, vilket mottagandet av färre antal inte med automatik innebär.
Förutom politiken för asylsökande och flyktingar visar EU:s handelspolitik och jordbrukspolitik förändringsbehov. Å ena sidan månar EU om sin inre marknad och halva EU:s budget går till en jordbrukspolitik som bidrar till att slå ut bönder i andra delar av världen. Å andra sidan är de 27 EU-länderna (tillsammans med EU-kommissionen) också världens största biståndsgivare (totalt 62 miljarder dollar 2007, 57 procent av världens bistånd) och har med det makt och möjlighet att bedriva en ansvarsfull biståndspolitik med fattigdomsbekämpning i fokus.
Men hur ser framtiden ut? Kommer EU:s roll att vara offensiv aktör i FN och drivande kraft för fred, utveckling och mänskliga rättigheter? Eller en klubb för rika och priviligerade? Calaiskrisen påminner oss om flyktingskapets villkor, precis som de lik som regelbundet flyter iland på öarna mellan Europa och Afrika. Men som skyndsamt städas bort nattetid innan turisterna kommer till stranden.
Vanja Berggren är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad och verksam vid King Saud Abdelaziz University for Health Scienses, Riyadh, Saudiarabien.
