Kriget väcker en rad frågor
När ryska trupper anfaller Georgien och krossar dess armé får detta ett antal konsekvenser. För första gången utmanar Putins Ryssland USA och markerar med vapen att Kaukasus är en rysk intressesfär. Det är en klar signal att Ryssland inte accepterar att före detta randstater i Sovjet ansluts till Nato. Den signalen uppfattas i Ukraina och reaktionerna i Litauen och Polen lät därför inte vänta på sig. Förhandlingar mellan Polen och USA om ett missilförsvar på polskt territorium, som hade mötts av en kör av ryska protester och tillåtits att dra ut på tiden, de slutfördes nu demonstrativt snabbt.
Inför presidentvalet i USA utnyttjar republikanerna redan kriget i Georgien på ett sätt som kan öka spänningarna. Propagandamaskineriet både i USA och i Ryssland arbetar för fullt och där drar ryssarna det kortaste strået.
Kriget i Georgien innebar dödsstöten för den svenska "Afghanistan-doktrinen", den som hävdar att Sverige bäst försvaras i Afghanistan eller i andra länder långt borta. Vår försvarsminister, som så sent som i april högstämt talade om vårt stöd för miljöarbetet i det georgiska försvaret, har plötsligt har fått andra prioriteringar. Det vi nu ser är början till en försvarspolitisk besinning och en återgång till att fokusera svensk säkerhetspolitik till vårt närområde.
Låt oss vidare konstatera att det är svårt att veta vem som startade kriget i Sydossetien på grund av parternas propaganda. Några detaljer bör dock uppmärksammas. Ett antal ryska journalister skickades till området innan striderna började. Det tyder på att ryssarna förutsåg att kriget skulle bryta ut och skälen kan vara två. Antingen kände man till georgiska anfallsförberedelser eller också var man själv besluten att gå i krig. Det ena behöver inte utesluta det andra.
USA måste också ha vetat vad som förbereddes på båda sidor. Att man inte stoppade Saakasjvili tyder på dålig krishantering, underskattning av ryssarnas beslutsamhet och bristande insikt i vad som sker om man med löften om Natomedlemskap sänder vapen, pengar och rådgivare till en småstat, men varken kan eller vill ge sitt stöd när en kris seglar upp. Det är ett ofelbart sätt att skapa oro i de baltiska staterna.
Om det georgiska anfallet i Sydossetien finns inget gott att säga. Det var en uselt förberedd, dåligt genomförd och politiskt katastrofal aktion. Beskjutningen av staden Tschinvali med raketartilleri var oförsvarlig. Den som skjuter mot ett tättbefolkat område med sådana vapen tar ringa eller ingen hänsyn alls till civilbefolkningen.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
