Konst i fel fack

Mer konstigt än konst. Detta något slitna uttryck sammanfattar ovanligt precist ett par av de projekt från statliga Konstfacks högskoleelever i Stockholm som under senare tid har uppmärksammats nationellt.

För ett tag sedan handlade det om den råa hjärtlöshet som en konststuderande gjorde sig skyldig till när hon spelade psyksjuk och självmordsbenägen; när hon spottade och slogs i konstens namn. Hon missbrukade förtroende och tvingade samhället att lägga tid och resurser på henne i stället för på någon som verkligen behöver akut hjälp.

I helgen har ett examensarbete som visats på en konstmässa rört upp känslorna. I filmen Territorial pissing vandaliserar en maskerad konstnärsstudent en tunnelbanevagn; klottrar och krossar fönster.

Bägge "projekten" är onekligen framgångsrika i sin ambition att provocera, vilket i och för sig är en av kulturens kärnuppgifter. Men samtidigt passerar de gränsen för vad som är en rimlig provokation i och med att eleverna också har begått brott, åsamkat andra skada.

De rättsvårdande instanserna är upprörda. "Vad ger det här för budskap till andra ungdomar", undrar polisen Dan Östman, som betecknar tunnelbaneprojektet som grov skadegörelse. Ett brott som kan ge upp till fyra års fängelse.

Stockholms lokaltrafik har polisanmält studenten och kräver Konstfack på 100 000 kronor i skadestånd.

Kriminella handlingar kan aldrig vara konst, eller urskuldas som konst, hur radikala de än är. Åtminstone kan ingen räkna med straffrihet för att påstå att det man gjort sig skyldig till enbart har varit tänkt som en provokation mot konventionerna.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) är också mycket riktigt upprörd. "Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar", frågade hon retoriskt i Aftonbladet på söndagen.

Konstfack säger sig nu arbeta med att utforma fungerande etiska regler.

Det är alldeles för sent.

Varje student har självfallet en professionell handledare, och studenterna kan aldrig ensamma anses vara ansvariga för de projekt de inleder under sin studietid.

Ingen utbildning är heller en isolerad ö, utan måste alltid verka i ett samhälleligt sammanhang. Och Konstfacks ledning har uppenbarligen misslyckats i sitt värdegrundsarbete minst lika bra som polishögskolan.

Kulturutredningen föreslog i förra veckan en minskning av antalet institutioner och myndigheter, för att skapa en mer rationell kulturorganisation.

Det finns andra bra skäl för detta också: Genom att lägga ner och slå samman kan icke-fungerande enheter fås att bli meningsfulla på nytt.

Det finns ingen anledning att låta Konstfack fortsätta bedriva "undervisning" på det sätt man gör. Den kan möjligen återgå till att bli den "söndagsritskola" den en gång började som.