Konserverad gröt

Flörten med pensionärerna kan synas taktiskt riktig.

Strategiskt strider den mot den arbetslinje som allianspartierna har enats om.

I stället för att vilja rikta särskilda skattesänkningar till en viss grupp borde KD bidra till en nödvändig förenkling av hela skattesystemet. Varje kommande skattesänkning vinner på att vara generell. Inte minst för att det skulle skapa större tydlighet kring skatterna, göra dem mer rättvisa.

Utöver budskapet för dagen var Hägglunds nästan en timme långa tal en sedvanlig uppradning av finurligheter. Däremellan försökte han både täcka upp mot den politiska mitten, och tala sig varm för de traditionella moralkonservativa värden som KD står för.

I sakpolitiken är KD – på riksplanet – pålitligt borgerligt. Den ekonomiska politiken går i takt med allianskollegernas. Värre är det – fortfarande – när partiets kristna värdegrund lyfts fram. I Hägglunds värld formulerat som ”en levande diskussion om etik och god moral”, eller om ”det normala Svenssonlivet”.

Vad detta innebär gav Hägglund inga exempel på, men formuleringarna måste ses mot bakgrund av sådant som den inkrökta syn på familjen som Kristdemokrater allt för ofta ger uttryck för. Då faller ambitionen platt till marken. Intolerans kan knappast ses som moraliskt föredömligt.

Kristdemokraterna är – fortfarande – Alf Svensson. Han hade under sin tid KD i sin hand, tog i riksdagsvalet 1998 det till rekordnivån 11,8 procent. I dag orkar man knappt över fyraprocentsgränsen.

Att Svensson fortfarande är större än partiet visades tydligt i valet till Europaparlamentet i början av juni. Det var från början aldrig meningen att han skulle ställa upp. Efter att han övertalats placerades han en bra bit ner på listan. Ändå kryssades han in som etta, med bred marginal framför partiets toppkandidat Ella Bohlin. Samme Bohlin som under valrörelsen, till skillnad från samtliga andra borgerliga toppkandidater, vägrade beteckna sig som liberal.

Att KD valde att satsa på Bohlin skulle kunna tolkas som att man valt att profilera sig som det verkligt konservativa alternativet. Där finns en lucka. Nya Moderaterna har med Fredrik Reinfeldt vid rodret positionerat sig mer mot mitten, väl medvetna om att det är där slagen vinns. Centern och Folkpartiet har delvis hamnat till höger om M.

Men så är det knappast. Utöver valet av Bohlin finns det i övrigt inga tecken på att det är i den riktningen Hägglund vill föra KD. I stället sjunger han otydlighetens lov.

Hägglund försöker helt enkelt få ökat stöd i opinionen genom att röra ihop en gröt av de gamla ingredienser som Alf Svensson lämnade efter sig. Han försöker med allmän humanism och ”människan i centrum” locka även sekulariserade och förnuftstroende väljare.

Risk finns att detta inte lyckas, eftersom KD – trots allt – inte tillför någonting väsentligt i dessa delar.

Allt går inte att sälja.