Klimatfrågan får inte förblinda
Ett varmare och fuktigare klimat i Sverige kommer att kräva stora förändringar av hur myndigheter och kommuner planerar för framtiden. Att bygga kustnära – något som i högsta grad är aktuellt för Söderslätts del – ökar sårbarheten och bör därför undvikas eller planeras med stor framsynthet.
Det är några av slutsatserna i Klimat- och sårbarhetsutredningen, som letts av den före detta landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson. Utredningen i sig har inga vetenskapliga ambitioner, utan grundar sig på de slutsatser som FN:s klimatpanel IPCC har dragit. Det som fastslagits av den är att medeltemperaturen har stigit med 0,7 grader de senaste hundra åren. IPCC hävdar vidare att det bara är, om uttrycket tillåts, toppen på ett isberg. Innan seklet är slut så kommer medeltemperaturen att ha stigit med 1,8 till 4 grader, jämfört med 1990.
I Holgerssonutredningen har man räknat med konsekvenserna för Sverige av en temperaturstegring på 3-5 grader fram till 2080. Vintertemperaturen sägs bli 7 grader högre i norra Sverige, Stockholmsområdet får ett klimat som i norra Frankrike. Skåningar får räkna med mer av medelhavsklimat och en stigande havsnivå som hotar kusterna. Erosionen kommer att öka kraftigt, enligt utredningen. Dricksvattnet får sämre kvalitet och kravet på rening ökar.
Fjällen kommer att förbuskas och skidorterna får hitta en annan verksamhet att försörja sig på. Man varnar för värmeböljor med fler dödsfall och smittspridning som följd.
På plussidan finns ökad skogstillväxt och bättre förutsättningar för jordbruket. Energibehovet kommer att minska, eftersom vi inte behöver värma upp bostäderna så mycket, och tillgången på vattenkraft kommer att öka.
Å andra sidan trivs skadeinsekter och annat bättre i fuktigare och varmare klimat. Och översvämningar vid kraftverksdammar blir vanligare. Penningmässigt kan de ökade intäkterna från kraftverken motsvara vad det kostar att vidta åtgärder. Ekonomiskt går det svenska samhället alltså mer eller mindre plus minus noll om scenariot blir verklighet, enligt Holgersson.
Utredningen föreslår att varje länsstyrelse ska samordna kommuner, näringsliv och de regionala myndigheterna. Och så ska ett nytt klimatinstitut inrättas – ingen seriös utredning utan nya myndigheter på förslagslistan.
En av de stora konsekvenserna av en eventuellt kraftig temperaturökning – klimatflyktingar – behandlas enbart kort och det långt bak i rapporten, på sidan 465. Skulle de värsta hypoteserna förverkligas får man emellertid räkna med att trycket av immigranter från Afrika mot Europa kommer att öka rejält. Det kan i så fall bli en samhällelig utmaning på ett helt annat plan än de Holgerssons utredning tar tag i.
Nåväl. Utredningen har arbetat utifrån att en kraftig klimatförändring kommer att bli ett faktum. Och arbetet har skett ur ett nationalperspektiv. Klimatfrågan är nu per definition global. Att medeltemperaturen stigit något de hundra senaste åren är de allra flesta också överens om, och vi befinner oss med största sannolikhet i en stigande trend.
Däremot är forskarvärlden inte enig om hastigheten av förändringen och i vilken utsträckning människans levnadssätt kan påverka den. Det handlar inte om att tro eller inte tro, utan om att osäkerheten är mycket stor. En sak är dock säker, människan måste och kommer att hantera sina naturresurser bättre i framtiden. Att elda fossila bränslen som vi gör i dag är helt enkelt inte hållbart på längre sikt.
Av erfarenhet vet vi att människan ofta underskattar utvecklings- och innovationskraften hos sig själv. Med ny energiteknik, vattenrening och väl fungerande politiska och ekonomiska system så kommer människorna att kunna leva avsevärt mycket bättre i morgon än vi gör i dag.