Kidnappad konferens

Om några veckor, den 20–24 april, hålls en stor FN-konferens i Genève. Temat är att uppmärksamma och motverka rasism, diskriminering, xenofobi och intolerans. Utan tvivel ett vällovligt syfte.

Konferensen är en uppföljning till en liknande antirasistkonferens i FN:s regi i sydafrikanska Durban år 2001. Att följa upp och se vilka av högtidstalens löften som faktiskt har genomförts är givetvis också vällovligt.

Men, och här finns tyvärr ett stort sådant, risken är att konferensen förvärrar FN:s tyvärr redan skamfilade rykte.

Durban-konferensen urartade i skandal. Den antirasistiska konferensen präglades av anti-semitiska slogans och flera delegater lämnade i protest.

Konferensen i Genève förbereds av en kommitté inom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Ordföranden i kommittén är Libyen. Andra medlemmar är Kuba, Iran, Indonesien, Pakistan och Ryssland. Det är länder som inte gjort sig kända för att respektera mänskliga rättigheter, utan tvärtom för att kränka dem.

I ett utkast till resolution som kommittén lagt fram finns krav på att stämpla Israel som rasistiskt. Det finns också förslag om att kränkningar av religioner, i synnerhet av islam skall likställas med rasism. Som exempel framhålls publiceringen av negativa, förolämpande och nedsättande bilder av religioner och religiösa företrädare. Texten har delvis arbetats fram av Islamiska konferensen, OIC.

Utkastet har väckt stor internationell uppmärksamhet. En rad länder och organisationer har mycket riktigt påpekat att FN ska skydda individer, inte religioner. USA, Kanada och Italien är några länder som har lämnat återbud och från flera andra håll riktas kritik mot resolutionsförslaget.

I exempelvis Holland, Danmark och i Frankrike förs en livlig debatt om konferensen. Från Sverige var det länge tyst. Men häromveckan skrev ett tjugotal riksdagsledamöter från allianspartierna under en protestlista mot konferensen och uppmanade regeringen att dra sig ur om inte förutsättningarna ändras.

Kritiken mot FN:s råd för mänskliga rättigheter och mot de intressen som försöker kidnappa konferensen för egna syften är viktig och berättigad. Men man måste också vara medveten om att även vissa av kritikerna har egna agendor. En av de mest högljudda kritikerna är UN Watch, en frivilligorganisation som inte är helt oberoende av Israels intressen. Och initiativtagaren till uppropet från riksdagsledamöterna, kristdemokraten Annelie Enochson, är kanske inte helt klockren när det gäller frågor om diskriminering.

En sorgens dag för Sverige skriver hon på sin blogg om lagen om könsneutrala äktenskap. Är det därför socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister inte protesterar mot konferensen?

Pernilla Ståhl är fri skribent och medarbetare i Sveriges Radio.