Judehatet lever kvar
Den 9 november 1938 kallas Kristallnatten. Då organiserade nazisterna i Tyskland en pogrom mot judarna. Synagogor och butiker förstördes, ett trettiotal judar mördades, mer än 20 000 fördes till koncentrationsläger.
Att vänstern just den dagen demonstrerade mot Israel var en oerhörd förolämpning mot det judiska samhället – i Israel, i Sverige.
Jag skrev en bestämt formulerad ledare i DN, och avslutade med orden: "Om lärarna i historia och samhällskunskap gjort sitt jobb vore den här demonstrationen otänkbar."
Dagen efter hade jag landets samtliga historielärare i telefon. En av dem höll med mig, och sa: "Men vad ska jag göra – på min skola får eleverna mer undervisning i fotboll än i historia."
Just det. Vänstern har aldrig läst historia – om den hade vore den inte vänster.
Många trodde och hoppades att antisemitismen efter förintelsen vore omöjlig. Men den finns kvar. När Israelvännerna firade den judiska statens 60-årsdag i maj var synagogan omringad av kravallstaket och polispiketer – allt för att avvärja hot från antijudiska grupper.
Vad hade politikerna sagt om en annan politisk eller religiös organisation utsatts för något liknande?
Tre norska historiker har skrivit en bok om antisemitismen, Judehatets svarta bok. De har gjort en utomordentlig kartläggning av antisemitismen genom åren, och visar hur judarna anklagats för allting – för att vara nationalister, internationalister, socialister, kapitalister.
Historikerna visar också att en av de värsta antisemiterna i historien är Martin Luther; han hade ett vildsint hat mot judar. Detta är välkänt för pålästa historiker, men tydligen okänt för teologer och präster.
Men vad de norska historikerna missar är den kristna grunden för antisemitismen, nämligen myten om att judarna dödade Jesus. Det är helt otänkbart att judarna på sin heliga påskhelg skulle ha avrättat en landsman med den avskydda romerska korsfästelsen – som romarna använde för upprorsmän.
Men det är med den myten som kyrkan – både den katolska och den lutheranska – legitimerat antisemitismen. Jag fick i barndomen höra den i skolor på landsbygden, och av släktingar med bakgrund i frikyrkorna.
Nu kommer mycket av kritiken mot Israel, och därmed judarna, från kyrkan och vänstern. Den gamle ärkebiskopen och marxisten K G Hammar var med om att på DN Debatt kräva en bojkott av israeliska varor. Han har kanske läst sin Luther?
