Jörgen Jörgensen:Brännpunkt Holland

Nederländerna har slående många likheter med Danmark. Det är små välmående Nordvästeuropeiska jordbruks- och handelsnationer som är kända för sin gemytlighet, tolerans och generösa välfärd .

Eller rättare sagt så var bilden. Under nollnolltalet har bilden av Danmark och Nederländerna transformerats. I dag är de ekonomiska mönsterländer där tuffa tag mot invandrare, kriminalitet och improduktiva medborgare stårt högt på dagordningen.

Vänsterdebattörer varnar för att hårdare attityder, rasism och populism infekterat de bägge länderna. Snarare handlar det om att danskar och holländare är spjutspetsnationer som redan nu börjat ta itu med frågor – Var går toleransens gränser? Hur stor generositet kan de svaga kräva av de produktiva? – som de flesta andra västdemokratier snart tvingas ta tag i.

Nederländerna, som går till val i dag, är ett än tydligare skolboksexempel på denna utveckling än det i svenska medier numera så ofta demoniserade Danmark. I det holländska samhället är konfliktdimensionerna nästan övertydligt synliga. Dagens val är det tredje parlamentsvalet på fyra år i den förr stabila nu så politiskt labila nationen. Två politiska mord har skakat holländarna. År 2002 mördades den högerpopulistiske partiledaren Pim Fortuyn av en rödgrön vegan-extremist och år 2004 avrättades den provokativt frispråkige konst-nären och filmaren Theo van Gogh av en islamist.

I den häxkittel av misstänksamhet, oro och fientlighet som morden skapat står reaktionär islamism mot arvet från upplysningstiden, gränslös tolerans mot normpolitik. I landet där bordeller är lagliga, lätta droger säljs öppet och dödshjälp är tillåten vill integrationssminister Rita "Järn-Rita" Verdonk, från högerliberala VVD, nu införa förbud mot att bära heltäckande slöja på allmän plats. Dessutom anser Verdonk att holländska medborgare bara bör tala holländska på gatorna.

Under den oroliga perioden sedan 2002 har kristdemokraten Jan Peter Balkenede varit premiärminister. Först i koalition med VVD och högerpopulistiska LPF. 2003 byttes LPF ut mot vänsterliberala D66. I våras lämnade D66 koalitionen. Balkenenderegeringarna har skärpt invandringslagarna och för en assimilationspolitik gentemot invandrare. Dessutom har den liberal-konservativa regeringen genom radikala strukturreformer gjort upp med den skandinaviskt generösa välfärdsmodellen.

Efter några magra år under saneringsprogrammet vänder nu holländsk ekonomi uppåt och arbetslösheten sjunker – reformpolitiken har gett resultat. De goda tiderna har gett Balkenendes kristdemokrater, CDA, vind i seglen och han väntas kunna sitta kvar som premiärminister efter valet. Balkenendeåren har lett till ett paradigmskifte i nederländsk politik. Även det stora oppositionspartiet, socialdemokratiska Arbetarpartiet, PvdA, står nu för en mer eller mindre kravinriktad politik när det gäller attityden till hur integrationspolitiken ska hanteras.

Pessimisterna säger att en smygrasistisk dagsordning har blivit mainstream bland de etablerade partierna. Den som gräver lite djupare under ytan ser att det politiska etablissemanget i Nederländerna har börjat ta befolkningens oro för negativa konsekvenser av kulturrelativism och låt-gå-attityd gentemot extrema minoriteter bland vissa invandrgrupper på allvar. En märkbart positiv effekt av kravpolitiken och den ekonomiska reformpolitiken är att de högerpopulistiska tappat rejält i opinionen. Det sänder ett budskap till andra länder i västvärlden som har liknande integrationsproblematik som Nederländerna: Diskutera problemen, ta dem på allvar och finn lösningar som det öppna västerländska samhället kan leva med. Allt är definitivt inte värt att kopiera från den holländska integrations- och bidragsberoendedebatten, men intressanta perspektiv lyfts fram.

Jörgen Jörgensen är ledarskribent på Kristianstadsbladet