Jesus som valarbetare
Sverigedemokraterna satsade på att föra in sin politik i kyrkovalet. Partiet möttes av kampanjer så att fler skulle delta i valet med syfte att inte rösta på SD. Resultatet: Sverigedemokraterna mer än fördubblade sina mandat till kyrkomötet. Man ska inte dra några större växlar av partiets framtida inflytande i kyrkan, det är fortfarande en av de allra minsta spelarna inom kyrkans väggar.
På sina håll har det rapporterats om långa köer till vallokalerna. Trots det ökade valdeltagandet ytterst marginellt till 12,7 procent. Störst blev Socialdemokraterna, som också gick fram något jämfört med förra valet.
Resultatet från kyrkovalet visar på två trender, partipolitiken är fortsatt stark i kyrkovalet och SD har medvind i opinionen. Inget av detta är att föredra.
Kyrkan är en viktig aktör i civilsamhället, men vinner inget på att vara politiserad.
Uppsvinget för Sverigedemokraterna beror på att partiet lyckas mobilisera sina kärnväljare, framför allt genom sin svartmålning av samhället där invandrare ges skulden för allt. Några trovärdiga politiska lösningar har partiet har aldrig lyckats presentera. Ej heller i detta kyrkoval.
Problemet är att partiets beskrivning av samhället sällan bemöts. Istället svartmålas partiet av etablissemanget och då åker offerkoftan på, den har en tendens att locka till sig sympatisörer. Därför är det viktigt att bemöta SD för dess politik.
I politiken är det viktigt att engagera människor. I det sammanhanget är det lätt att övertyga redan frälsta. Den svåra konsten är att kunna tala även till sina motståndares sympatisörer. De politiker som lyckas bäst med det i valet nästa år lär vinna många nya röster.
Kanske dags att anlita Jesus som valarbetare?
