Jakten på den försvunna skattesänkningen

42 miljoner plus redovisar kommunen för 2007. Då är det läge att kompensera skattebetalarna. Att i tre steg ta tillbaka den senaste skattehöjningen på 75 öre – som socialdemokraten Egil Ahl och moderaten Lars-Arne Christensson genomförde i spåren av den förra konjunkturnedgången – borde vara ett självklart första mål.

Skattehöjningen var säkert befogad då, åtminstone var det den enklaste lösningen på kommunens utgiftsproblem. Men – som vanligt – skattehöjningen blev inte tillfällig, den kom för att stanna.

Det följde en högkonjunktur efter IT-hausse-baksmällan. En riktigt glödhet sådan. Men under rekordåren 2006 och 2007 hände inget i skattefrågan. Kommunpolitikerna hade vant sig vid inkomsterna, och ökade i stället belåning och risker – bland annat med gigantiska investeringar i hamnen. I år, 2008, betalar Trelleborgarna därför fortsatt samma skatt på varje hundralapp. Trots att miljonerna rullar in. De växande skatteintäkterna blev till och med 24 miljoner kronor högre än beräknat förra året. Således – dags att ge tillbaka!

Vågar man då sänka skatterna i högkonjunktur? Ja – när ska man annars göra det? I lågkonjunktur görs det inte – tvärtom är det ju då skatterna höjs. Och kanske är det just på kanten till en konjunkturvändning som skattesänkningar gör som störst nytta?

Varför då detta tjat om skatter? För att det är viktigt. För att det inte finns någon anledning att människor ska bli av med mer av sin lön än nödvändigt. För att mer pengar i plånboken betyder frihet att spara, att investera, att våga, att göra sig mer oberoende av andra. Vad kan betyda mer i ekonomisk trygghet än att själv ha en slant på banken?

Håll i er nu: Låga skatter på arbete är vänster. För att vanliga människor i vardagslivet ska kunna göra sig någorlunda oberoende är förutsättningen att de har ett eget kapital att röra sig med. Att sprida rikedomen så att den omfattar flera – inte att skatta ihjäl den – det är frihet. Det bryter den gamla ordningen där den som inget kapital hade inte heller kunde skaffa sig något.

Misslyckas trelleborgspolitikerna med att sänka skatten under dessa år av rekordtillväxt, hur ska de någonsin lyckas? Då vet vi hur det kommer att se ut. Det blir 25 öre till. Eller 50. Eller 75. Den kommunala kassan måste ju fyllas på. 25 öre är ju ändå nästan ingenting…och inte 25 öre till heller...och inte....

Arbetet måste börja nu. Konkurrensutsätt det som kan. Ställ upp rejäla kvalitetskrav, och köp av den som gör bäst och billigast. Ta entreprenörerna på allvar. Inse att de är de som skapar jobben. Koncentrera kommunen till kärnverksamheterna, och gör de viktiga sakerna (eller köp in!) – vård, skola och omsorg – riktigt, riktigt bra.

Att sänka skatterna är inte populism och det är inte hemsk högerpolitik. Det är att ta ansvar. För trelleborgarna och Trelleborg.