Israels förlust

Under många år har det utsatta Israel haft problem med sin image i omvärlden. Kritiken, ja hatet, mot Israel och USA har brett ut sig i Europa. Hoten mot judar som individer har åter blivit tydligt. Extremhögern, extremvänstern och islamisterna har enats i denna fråga.

Bland mer liberalt sinnade har Israel ändå haft ett starkt stöd, trots brister i agerandet i enskilda konflikter. Men med Israels agerande i kriget som ska vara riktat mot Hizbollah, men som så tydligt drabbar libanesiska barn och andra civila, så försvinner också det stödet.

Med risk för att låta cynisk, men ett modernt krig sker lika mycket i medierna som med raketer. I propagandakriget går Israel mot självmord. Med Hizbollahs kidnappningar och raketer mot hamnstaden Haifa, med en stor andel arabisk befolkning, hade Israel ett gott utgångsläge för att söka omvärldens stöd. Inte bara från USA och Europa utan också från arabvärlden, med Egypten och Saudiarabien i spetsen. Då hade möjligheterna funnits för att samla ihop en enad front för att på allvar bekämpa terroristorganisationerna.

Men med bilderna på barn efter barn som dödats av Israels missriktade attacker så flyter sympatierna iväg bort. Krig är inget strategispel på datorn. Det går bra att tala övertygande om moraliska rättigheter, men om man inte har bättre koll på sina dödsmissiler än att de skickas direkt mot grannlandets barn, då finns ingen moral att lyssna till längre.

Inte ens försvaret att Hizbollah har som strategi att använda civila som sköld, räcker. Säg den polis som i en gisslansituation där kidnapparna gömmer sig bakom ett barn skjuter ihjäl barnet för att komma åt kidnapparen.