Investera i snabbtåg

Sveriges politiska kultur bärs upp av förtroendevalda som agerar först när de är tvungna. Dessförinnan avvaktar de eller vidtar åtgärder som mäts och vägs med lilleputtars mått. Både regering och opposition mäter med samma nanomåttband, så även obetydliga skillnader kan blåsas upp till dramatiska dimensioner. Det förstärker rädslan för kraftfulla åtgärder, eftersom de alltid rymmer en risktagning, oavsett hur gott det långsiktiga resultatet skulle kunna bli. Vår politiska kultur föder tillsyningsmän, mer sällan strateger och statsmän.

För att citera Ferlin: "Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått och kritar för sina lador och hyllor."

För det mesta duger det. En liten nation måste anpassa sig till de stora strömningarna ute i världen. Men det finns tillfällen då en sådan hållning blir destruktiv.

Vi lever i en tid som ropar efter en Gulliver till våra stränder.

Två frågor kräver en nationell samling och stora nationella insatser och de följer av miljöhotet och dess konsekvenser. Vårt bollande med utsläppsprocent kommer att utsätta samhället och industrin för utmaningar och påfrestningar. Att i detta läge inte satsa helhjärtat och offensivt på energiproduktion och transportsystem, det är en obegriplig underlåtenhetssynd. Detta desto mer som satsningar inom båda sektorerna utgör produktiva investeringar. De både kan och bör alltså lånefinansieras och behöver inte belasta budgeten på ett oansvarigt sätt. Varför vågar varken regering eller opposition visa en smula handlingskraft, mod och framsynthet? Vi borde inom några få år bygga dubbla järnvägsspår från Mälardalen till Göteborg, Malmö och Danmark och investera i moderna höghastighetståg, likaväl som smartare godstransportsystem på räls med ett stort antal fraktterminaler.

Den andra frågan gäller problemet att klara omställningen till ett klimatvänligt samhälle utan oacceptabla följder. Det är min övertygelse att en anständig framtid kräver en ökad elproduktion, där förnyelsebar energi och vätereaktorer måste svara för merparten. På vägen dit måste vi använda mer kärnkraft. Det finns helt enkelt inget annat realistiskt alternativ. Det är olyckligt att starka lobbygrupper nu leder oss in på etanolspåret som blir en usel lösning, både för regnskogarna och världens fattiga. Etanolanvändning minskar heller inte utsläppen under de närmaste och avgörande tjugo till femtio åren.

Så står vi då här spanar efter statsmän och överallt finner vi bara en härskara mumlande lilleputtar.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är samhällsdebattör

och säkerhetspolitisk kommentator.