Ingenting har de lärt sig
Uppdrag granskning har gjort det som Sveriges Television borde ha gjort för 25 år sedan; dragit ner byxorna på diktaturkramarna i vänsterpartiet kommunisterna. Detta parti som socialdemokraterna i långa tider stött sitt maktinnehav på, hade sina sympatier någon helt annanstans än vad de offentligt vågade stå för.
När partisekreteraren Pernilla Zethraeus i en debattartikel i Expressen förklarar att det som Uppdrag Granskning dragit upp är gammal skåpmat som partiet gjort upp med – då inställer sig frågan om det är sant. Partiet har ju snarare gjort tvärtom och tagit riktning tillbaka in i kommunistdimman.
Sant är att i partistyrelsen sitter Eva Björklund som suppleant. Eva Björklund är fanatisk Kubaanhängare och redaktör för Tidskriften Kuba och tidigare ordförande i Castrovänliga Svensk-kubanska föreningen. "Kuba är en demokrati och Amnesty har fel", sa hon till Expressen i februari i år, apropå att människorättsorganisationen kritiserat fängslandet av regimkritiker. "På Kuba är människornas inflytande större än i Sverige", spädde hon på med.
Senast i går onsdag gick hon i Dagens Nyheter till hård attack mot att tidningen publicerat en Kubakritisk artikel. Sådant gör man inte ostraffat. Inte i Eva Björklunds Kuba i alla fall.
Eva Björk-lund sitter alltså i toppen i det parti som säger sig ha gjort upp med sitt förflutna. Ett parti som har folk i partistyrelsen som inte förstått innerbörden av demokrati är inte ett parti som lärt sig något, och är inte ett parti som en svensk regering ska basera sin makt på.
Den tidigare partisekreteraren i socialdemokraterna, Lars Stjernkvist tog tydligt avstånd från kommunismen och markerade hårt mot Lars Ohly.
"Ge ett exempel på ett land som förenat kommunism med demokrati. Omöjligt. Därför är det lika omöjligt att vara demokratisk kommunist som köttätande vegetarian.", skrev Stjernkvist i januari 2004.
Nu är Stjernkvist borta, kanske påminde han allt för tydligt regeringen om vilka det är den samarbetar med. Efterträdaren Marita Ulvskog är knappast den som ryter till mot kommunister.
Vad uppdrag granskning och Janne Josefsson har grävt fram om Lars Ohlys historia, som själv hävdar att han aldrig gjort något antidemokratiskt uttalande blir intressant. Klart är ju att Lars Ohly fortsätter att kalla sig kommunist, att han satt i partistyrelsen när Lars Werner skickade hyllningstelegram till mördarregimerna, och att han aldrig bett om ursäkt för något annat politiskt ställningstagande än sitt kortvariga medlemskap i folkpartiets ungdomsförbund.
Det värsta är att det kommer en ny generation, en generation som anförda av sin partiledare inte tvekar att kalla sig kommunister. En generation som liksom Eva Björklund ser Castro som en bundsförvant. En generation som ingenting har lärt sig av sina föregångares vandring i det moraliska moraset.
Pernilla Zethraeus har för övrigt rätt i en sak: så mycket nytt har Uppdrag Granskning inte kommit fram till. De flesta av oss har förstått hur det hängde och hänger ihop. Den sammanhängande bilden är ändå nyttig att påminnas om. Uppdrag Granskning skulle lika gärna kunna rikta sin udd mot den egna verksamheten i Sveriges Television under 1970- och 80-talen. Vpk behandlades av statstelevisionen som vilket demokratiskt parti som helst under de här årtiondena. Vem är ansvarig för att det aldrig gjordes någon granskning då? Det är något för den nyväckta Uppdrag Granskning-redaktionen att ta tag i.
