I tidsandans fasta grepp

Ett av det politiska redaktörskapets privilegier är kunna ägna stora delar av sin arbetstid åt att studera tidsandan. Den ordlista på 111 medieord som jag sammanställde under 2008 och som publicerades på julafton här på sidan 2 (finns även på ledarsidan på nätet, ystadsallehanda.se) var en oväntad men välkommen produkt av detta studium. Begrepp som Alliansmys, splatterdebatt eller klimatlögn blir säkert obegripliga i framtiden. Som markörer för den rådande tidsandan är de emellertid oersättliga. För sällan har ett ställningstagande i en djup ideologisk konflikt kunnat sammanfattas så vårdslöst elegant som när fackförbundet Byggnads i ett pressmeddelande konstaterade att den uppmärksammade Laval-domen ledde till "jobbtrafficking". Epitetet säger väldigt lite om Laval-konflikten och de komplicerade turerna kring EG-domstolens domslut. Men väl mängder om avsändaren Byggnads världsbild. Att vetenskapsradions "Språket" ägnade inte ett utan till och med två inslag åt listan kändes därför klart uppmuntrande. när det första inslaget sändes i mellandagarna bestämde jag mig omedelbart att sammanställa en ny till nästa jul. Vi får se hur pass mycket tidsandan förnyat sig till dess.

Ett bra exempel på hur Helt Rätt med tiden blir Synnerligen Fel är Statstelevisionens en gång så hyllade "Beppes Godnattstund." Det finns mängder med klipp från det en gång så populära barnprogrammet på youtube.com. Det är en sann njutning att för en stund hänge sig åt 1970-talets Gullegull-tv när den var som bäst.

Däremot torde programidén vara svår att lansera idag.

Tänk dig följande scen från Bolibomparedaktionens planeringsmöte:

"Jag vet! Vi gör ett program med en tjock skäggig gubbe i pyjamas som ligger i en stor säng med massor av barndockor som han gör roliga saker med. En av dom kan kanske sitta på pottan hela programmet och när det närmar sig slutet måste han …" Fast vem vet. Om 30 år ryser vi kanske av fasa över The Simpsons.

I veckan sände P1 en repris av ett reportage från programmet "Kaliber" från i somras titulerat "Den svarte vännen". Inslaget, som var gjort av journalisterna Jenny Lagerstedt och Lisa Nylén tog upp ett aktuellt ämne: västeuropeers sexresor till tredje världen. Engagerat och medryckande berättade reportaget om hur vanliga människor från Sverige, Danmark och England åkte på charter till Gambia där de träffade en, oftast mycket yngre, partner som de umgicks intimt med under vistelsen på stränder och i hotellrum. I intervjuer berättade turisterna öppenhjärtigt och rakt på sak att det handlade om kärlek i utbyte mot krogbesök, drinkar och kanske till och med någon hundring i den lokala valutan. Lokalbefolkningen intervjuades och en redogörelse för Gambias bräckliga ekonomiska förutsättningar och utbredda fattigdom lämnades.

Reportaget var välgjort och sakligt. Reportern väjde inte för att ställa frågor och följdfrågor till turisterna om vad de trodde att de egentligen höll på med. De flesta ansåg att de gjorde en insats och hjälpte en och annan ur fattigdomsträsket. Deras nyfunna unga älskare beskrevs som glada, snälla och tacksamma.

Tidsandan som den ser ut just nu för tillfället är ofta strängt upptagen av genus. Ojämlikhet, brottslighet, sociala och ekonomiska missförhållanden förklaras i termer av strukturella obalanser mellan könen. Men ovan refererade reportage om sexturism till Gambia var helt fritt från moraliserande frågor eller analyser. Upphovsmännen uppvisade heller inte ett uns av indignation inför det ämne de valt att skildra.

Varför?

En förklaring som ligger nära till hands är att det handlade om medelålders och äldre ensamstående kvinnor som rest till Afrika i ovan nämnda syften. Vilket är konstigt, med tanke på att det är svårt att föreställa sig ett reportage om liknande resor som medelålders och äldre ensamstående män gör till Thailand skulle skildras så objektivt och så kliniskt fritt från fördömanden och moraliserande ställningstaganden.

Tidsandan?

Vad annars.

Ola Tedin är politisk redaktör på Ystads Allehanda