I nedkörda hjulspår
I kristider har människan en tendens att leta efter starka ledare. Pragmatism och handlingskraft blir honnörsord. Principer och ideologisk övertygelse blir mest hinder i vägen för det som är "till allas bästa". Eller med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins ord: "Det är precis så som vi hanterar sådana här allvarliga saker i Sverige, vi sluter leden, vi fokuserar och vi levererar"
Den som för några veckor sedan hade påstått att staten var bäst skickad att äga och driva banker skulle med rätta avfärdats som socialistisk romantiker. På tisdagen hävdade den förstatligade investmentbanken Carnegies VD Mikael Ericson att banken har "en större trygghet med staten som ägare". Den tidigare så kritiserade Mats Odell har tillsammans med Riksgäldens generaldirektör, Bo Lundgren, stigit fram och blivit populära bankdirektörer.
I tisdags lades 900 personer till de redan 3330 som varslats från Volvo lastvagnar sedan den sista september i år. Totalt varslades 20 000 personer i oktober. De befaras bli många fler. En riksdagsdebatt om det ökande antalet varsel på arbetsmarknaden ordnades snabbt för att finna lösningar. Det var upp till bevis för ett starkt ledarskap och de "slutna leden".
Det lät som det har låtit de senaste två åren. Oppositionen pratade a-kassa, regeringen pratade jobb. Partierna försökte hitta stöd för sina egna linjer i uttalanden från varslade arbetare, stressade arbetsförmedlare och otaliga konjunkturanalytiker.
"Du har pajat a-kassan, Littorin" upprepade socialdemokraternas Sven-Erik Österberg som ett mantra. Ulf Holm från miljöpartiet tyckte att Littorin betedde sig som "en papegoja". Arbetsmarknadsministern avfärdade oppositionens omoderna argument: "Det luktar 2006 lång väg".
Om politiker nu ska använda den globala finanskrisen för att ge sig själva mer befogenheter måste nog argumenten slipas lite till. Riksdagsdebatten imponerade inte.
Sanningen är den att svenska politiker i stort sett saknar makt att påverka den världsomspännande kris i fordonsindustrin som orsakar stora varsel i Sverige. Någon vidare jobbtillväxt ses inte i den närmaste framtiden. Kvar finns bara att underlätta nyanställningar och att göra lågkonjunkturen så smärtfri som möjligt. Regeringen bör till exempel fundera över en höjning av taket i a-kassan.
En oresonlig inställning i a-kassefrågan kan nämligen överskugga en god grundtanke. Arbetslinjen får inte ge vika i lågkonjunktur – riktiga jobb är bättre än arbetsmarknadsåtgärder. Som Sven Otto Littorin mycket riktigt påpekade så är de anställda i den svenska fordonsindustrin inte så outbildade och åtgärdsbehövande som socialdemokraterna vill låta påskina. Ett lastbilskörkort är bättre än ett arbetsmarknadspolitiskt stämpelkort.