Högerkrokar och vänstersvängar

I helgen är det är 50 år sedan Romfördraget skrevs under. Sex länder var med och de gamla ärkerivalerna Tyskland och Frankrike utgjorde kärnan. Kol- och stålunionen utvecklades därmed till att bli de Europeiska Gemenskaperna, EG, och senare Europeiska Unionen, EU. I dag omfattar unionen 27 länder och fler är på ingång.

Vi reser fritt i Europa. Att studera, jobba eller bara turista innebär inga problem. Vi funderar inte ens över friheten att kunna åka vart vi vill och träffa vem vi vill.

Steg för steg har EG/EU omfamnat forna fiender och fått dem att samverka. Freden är stabil. Diktaturer har fallit. Ekonomin har utvecklats. Ändå är det svårt att kalla EU för ett folkligt projekt. Folkomröstningar har tvingat fram undantag från de gemensamma reglerna för flera länder och det nya fördraget fick tummen ner innan det ens kommit ur startblocken.

Det är i stället byråkrati, politisk överhet och ogenomtränglighet som präglar bilden av unionen. För en journalist är det i det närmaste en dödssynd att sätta "EU" i en rubrik. Det är att be läsarna att gå vidare någon annanstans. Kanske är det inte så konstigt. Unionen är en konstruktion av kompromisser, och kompromisser älskas av få.

Men så här 50 år efter Romfördraget finns det trots allt anledning att tänka mer på vad Europeiska Unionen åstadkommit för européerna, än på vilka brister den har.

•••

Affärsmagasinen Veckans Affärer och Affärsvärlden är hårda konkurrenter. Den som tror att de båda tidningarna bara handlar om börskurser och fjäsk för direktörer bör tänka om.

I de senaste numren har bland annat riskkapitalbolagen granskats. Det gäller så kallade "Private Equity"-bolag som köper upp etablerade företag för att omstrukturera verksamheten, göra dem lönsamma och sälja dem vidare .

Ofta har det gått mycket bra. Företagen har kunnat säljas med god vinst och investerarna har varit glada. Inte minst AP-fonderna och andra pensionsförvaltare som satsat i riskkapitalbolagens fonder.

Det kontroversiella i sammanhanget är att riskkapitalbolagen sätter upp sina fonder i skatteparadis som Jersey. Här har också enskilda tjänstemän i riskkapitalbolagen startat egna bolag, till vilka obeskattade vinster delas ut. De bygger upp sina stora förmögenheter utan att behöva skatta för dem i Sverige. Dolda löner hävdar en del och menar att Skatteverket måste granska skatteplanerarna hårdare. Och i en del fall har också Skatteverket funnit att konstruktionerna inte håller.

Fantasin för att undkomma skatt är stor. Det är långt ifrån alltid uppenbart vad som är lagligt och vad som är olagligt. Man kan också diskutera vad som är samhällsnyttigt och vad som är samhällsfarligt. Faran ligger i att den vanlige medborgaren i Sverige beskattas stenhårt från inkomst, via konsumtion, sparpengar och till eventuell förmögenhet (vanligen i bostaden), medan hon och han ser hur de riktigt rika klarar sig undan.

Nyttan ligger i att det även genom skatteparadis kan skapas nya jobb och välstånd i Sverige.

Flera företag – som till exempel världsjätten Ikea och Sverigekändisen Biltema – är uppbyggt kring avancerade stiftelsekonstruktioner i skatteparadis.

Trots det är Ingvar Kamprad en ikon långt in i socialdemokratin, och har med sin genomtänkta image som snusande snåljåp aldrig kommit att förknippas med girighet på samma sätt som en slipsnisse på Stureplan med ett undangömt bolag på Jersey.

•••

Trelleborgsmoderaterna fajtas helst med varandra. Nya högerkrokar levereras med jämna mellanrum. Senast var det skolnämndens ordförande Bengt Gunnarsson som i en insändare i TA förklarade vad kommunalrådet Ulf Bingsgård egentligen menade när han uttalade sig mot E 6 dragning norr om Maglarp.

Bingsgård hade i en intervju sagt att det är en orealistisk vision som saknar förankring. Gunnarsson å sin sida hävdar att Bingsgård inte vet vad han talar om och skriver: "Det är i så fall ett uttalande som skett i all hast eller mot bättre vetande".

Säga vad man vill. Men det hände aldrig på Egils tid.

•••

Vad är alla förvånade över? Hur har de egentligen föreställt sig Göran Persson? Stora delar av socialdemokratin låtsades som ingenting under alla år av Perssons styre. Men direkt efter valförlusten 2006 så kom de hårda omdömena. Plötsligt var Persson fullkomligt kass. Det som kommer fram i Fichtelius intervjuer med Göran Persson är knappast något nytt för de gamla ministrarna och andra i den socialdemokratiska högsta kasten. Det är så dags att gnälla nu.

Men all heder åt Erik Åsbrink.

•••

Trelleborg är på hugget när det gäller att införa kommunala vårdnadsbidrag. Det är en kristdemokratisk hjärtefråga som omfamnats av regeringen och många borgerligt styrda kommuner.

Men ett vårdnadsbidrag är totalt bakvänt. Det visar hur bidragstänkandet infekterat hela den svenska politiken.

Skattebetalarna subventionerar dagis för att föräldrar ska förvärvsarbeta. Sedan ska samma skattebetalare subventionera föräldrar för att de ska vara hemma med sin barn i stället för att förvärvsarbeta.

Jag fattar nada.

•••

För övrigt är Göran Persson en alldeles utmärkt symbol för socialdemokratin. Uppblåst, självbelåten och out of date.

•••

Tävling: Trelleborgs mest liberala politiker vinner en trisslott. Mejla namn och motivering.