Hög tid för trendbrott
Den mätning från Demoskop som Expressen publicerade på söndagen skulle kunna vara ett första tecken på att ett trendbrott i opinionen har skett.
Med en statistiskt säkerställd ökning för moderaterna på 4,4 procentenheter till 25,1 procent minskar gapet mellan regeringspartierna och oppositionen. Skillnaden är nu 13,8 procentenheter till oppositionens fördel, vilket i ett mer normalt läge hade varit förtvivlat mycket. Nu skänker det i stället hopp.
Alliansregeringen har varit bra på att genomföra den politik man gick till val på. Arbetslinjen genomsyrar det politiska arbetet: Antalet arbetstillfällen har blivit fler; utanförskapet har blivit mindre; det lönar sig bättre att arbeta.
Tidigare tycks svenskarna ha valt att bortse från regeringens resultatuppfyllelse, det grundläggande för om en regering ska kunna anses vara framgångsrik eller inte. Trots goda prestationer har regeringen fått bottenbetyg, vilket främst har förklarats med misskött tillsättningspolitik och socialdemokratins medvetna plan att inte ge raka besked. Så länge det inte står klart vad s vill är det lätt för många att måla upp en önskebild av partiets politik som man sedan kan sympatisera med.
Men många har plånboken närmast hjärtat. Med utbetalningen av januarilönen materialiserades det andra steget i jobbskatteavdraget på ett högst påtagligt sätt. Det har säkert spelat in i opinionsuppgången. Alliansen har sänkt skatterna mest för dem med lägst inkomster på ett sätt som socialdemokraterna aldrig har brytt sig om att göra.
Till detta kan läggas att socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin nyligen gjorde sig av med Pär Nuder som ekonomisk-politisk talesman. Säga vad man vill om Nuder, men han är i varje fall en av få inom s som tycks inse att det svårligen går hem ute i stugorna att tala om skattehöjningar. Sedan Thomas Östros tog över Nuders portfölj i partiet har han talat om att se över både fastighets- och förmögenhetsskatten.
Med tiden blir det också allt tydligare att det fortfarande inte finns något egentligt regeringsalternativ. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand avslöjade i Ekots lördagsintervju att Sahlin har närvarat vid ett av mp:s partistyrelsesammanträden, och att det snart är dags för mp att återgälda visiten. Självklart gör Sahlin vad hon kan för att binda mp närmare s. Det är ytterst osannolikt att s på nytt ska kunna bilda en enpartiregering.
Kruxet är väl bara att just miljöpartiet på många plan gör sig omöjligt som partner. Enbart EU-motståndet är tillräckligt för att s och mp inte ska kunna sitta i samma regering och ansvara för Sveriges utrikesrelationer. Sahlin slog så sent som förra våren fast att mp måste stryka kravet på att Sverige ska lämna EU ur sitt partiprogram om de två partierna ska kunna regera tillsammans.
Kommande mätningar lär visa om ett trendbrott i opinionen verkligen har skett. Att det sker snart och säkerställer fortsatt reformpolitik även efter nästa val är viktigt för att Sveriges fortsatta välfärd och välståndsutveckling ska kunna tryggas.
