Historisk förändring

Regeringens upphämtning av underläget i opinionen saknar motstycke i svensk politisk historia. I genomsnitt tappar en svensk regering drygt två procent av rösterna under en mandatperiod.

När så alliansregeringen två år efter det senaste valet redan hade tappat upp emot tio procent verkade marken vara jämnad för ett regeringsskifte 2010.

På basis av resultat från mer än femtio års svensk väljarforskning dömde statsvetarprofessorn Sören Holmberg ut regeringens möjligheter att vinna valet 2010, skulle regeringen kunna sitta kvar skulle något närmast aldrig tidigare skådat behöva hända, annars var regeringen rökt menade Holmberg.

Vad som nu har hänt i opinionen är med andra ord historiskt. Från det stora underläget är de fyra allianspartierna ikapp oppositionen och i någon mätning till och med förbi med upp till fem procent.

Opinionen har därmed svängt med upp till tio procent, den exakta siffran beror på vilket opinionsinstituts siffror vi väljer. Den stora förändringen väcker frågor. En högst relevant fråga är vad de tvärsäkra uttalandena om regeringens kommande förlust säger om statsvetenskapens förmåga att förutsäga politiskt utfall i framtiden.

Det är naturligtvis lätt att klandra mina statsvetarkollegor för felaktiga prognoser på samma sätt som vi lite till mans kritiserar tv-meteorologer för bristerna i deras prognoser. Men i båda fallen gäller att vetenskapen baserar sina prognoser på observationer i det förflutna.

Finns det ett stort antal observationer som ger statistisk grund för att påstå att regeringen inte kan komma ikapp i opinionen till nästa val är det också rimligt att dra slutsatsen att forskningen indikerar att det kommer att bli på det viset också i framtiden.

Men så länge vi studerar människor går det sällan, om ens någonsin, att tala om lagbundenheter.

Vi ändrar oss och vi beter oss ibland på ett sätt som är svårt att förklara. Bara för att väljarna oftast har betett sig på ett visst sätt vid tidigare val kan vi därför inte säga att det är helt säkert att väljarna beter sig på samma sätt i kommande val. Istället beskriver vetenskapen mer eller mindre sannolika teorier som ibland bekräftas och ibland falsifieras.

Givet den stora och historiska förändringen i opinionen kan vi liksom Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, konstatera att vi ser gamla sanningar utmanas och politisk historia skapas här och nu.

Detta när en sittande regering tar in ett gigantiskt underläge i en tid då arbetslösheten ökar lavinartat och ekonomin krymper på ett sätt ekonomer påstår att vi inte sett sedan depressionen på 1930-talet.