Annons
Nyheter

Henry R.Leo: Visst är fotboll kultur

Nyheter • Publicerad 1 juni 2006

Ordet kultur används numera för så många helt olika företeelser att det kan vara svårt att hänga med i svängarna. Bonniers Konversationslexikon ger följande definition av ordet: "Kultur, av lat. cultu"ra av co"lere, odla, vårda (jorden), fysisk, materiell eller andlig utveckling och förädling". Ingen ifrågasätter att opera, teater och konst (även helt obegripliga osymetriska streck) är kultur, till och med finkultur. I motsats till exempelvis lättare underhållning vari innefattas idrott. Men allt detta är en utveckling av något, sång är en förädling av röst, teater av den mänskliga förmågan att berätta, först i tal och sedan också i skrift. Det har alltid betraktats som fint att gå på opera eller teater i klar motsats till att gå till en sportarena. Men den tidiga människan hade också, förutom röst, en medfödd förmåga att springa, hoppa, lyfta m.m. Denna sistnämnda förmågan är upprinnelsen till idrotten som vi först lärde känna till i organiserad form genom de gamla grekerna som organiserade de klassiska olympiaderna. Det kan i detta sammanhang nämnas att e n typisk finkultur, operan fick sin internationella spridning först en bit in på artonhundratalet. D.v.s. samtidigt som den avgjort mest populära och spridda av de många olika sporterna, fotbollen. I Milano, för att fortsätta denna jämförelse ligger ett av världens mest kända operahus, la Scala men i samma stad ligger också den legendariska fotbollsarenan San Siro. Milaneserna älskar sin opera men de älskar också sin fotboll. På la Scala spred på sin tid la Nilsson och Elisabeth Söderström ära och glans över Sverige. Samma sak gjorde Grenoli (Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm) på San Siro vid ungefär samma tid.

Om precis en vecka, klockan 18.00 den 9 juni, inleds på det nybyggdaFIFA WM-Stadion i München i vårt södra grannland, Tyskland , slutspelet till det artonde världsmästerskapet i den utan jämförelse största och mest betydande lagsporten världen någonsin känt till, alltså fotbollen. Denna turnering, som organiseras av FIFA (Féderation Internationale du Football Association) bildat 1904, spelades allra första gången 1930 och har därefter, med undantag för 1942 och 1946, spelats vart fjärde år, varannan gång i ett europeiskt land. 1958 var Sverige värdland och nådde den gången sin hittills största framgång genom att bli tvåa. Sverige har i år för nionde gången kvalificerat sig för slutspel (1958 var vi som värdland direktkvalificerade) där i år 32 länder från alla världsdelar indelade i åtta grupper, gör upp om den mest åtråvärda trofén i världen. Att ha deltagit i elva av 18 slutspel placerar Sverige bland de stora fotbollsländerna. Endast Brasilien, Italien, Tyskland, Argentina, England och Frankrike har ett bättre facit. De har alla dessutom vunnit VM, ett par av dem mer än en gång. Vem vinner i år då ? Efter sammanlagt 64 matcher i 12 olika tyska städer får vi på Olympiastadion i Berlin på kvällen den 9 juli svaret på frågan. Alla Sveriges matcher och många andra kommer att kunna ses i TV-rutan. Både SVT och TV 4 sänder hela trupper av reportrar och kommentatorer till Tyskland. Alltför många, anser nog de flesta. 1950, då VM gick i Brasilien, ansåg sig Sveriges Radio (eller Radiotjänst som det då hette) inte ha råd att sända en enda, och Sveriges matcher – vi blev bronsmedaljörer det året – refererades av Facits fotbollskunnige, men som radioreporter pinsamt ovane platsrepresentant, en herre som hette Göransson. Han hade förstås ett förnamn också men det har nog de allra flesta glömt. Däremot blev han riksbekant som Ojoj Göransson, eftersom han varje gång motståndarlaget närmade sig det svenska målet hysteriskt ropade ojojojojojojojojojojoj i all oändlighet

Annons

Vad som händer mellan den 9 juni och 9 juli 2006 i 12 tyska städer följs med spänning och intresse av miljarder människor världen över. Masspsykos och hysterisk nationalism, säger fotbollens belackare. Spänning och underhållning för massorna och hälsosam stolthet över sitt land, säger fotbollsälskarna, vartill jag räknar mig. Och nog tyder förmåga att genom skicklighet kunna besegra en jämbördig motståndare i en fredlig tävlan på en form av kultur. Alla, även sporthatarna, måste i alla fall hålla med om att det är betydligt mera civiliserat än att förgöra mänsklighet i hänsynslösa krig.

Henry R. Leoär tidigare diplomat och numera senior krönikör i Trelleborgs Allehanda

Nästa krönika av Henry publiceras den 30 juni.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons