Grova brott kan bekämpas

Jag ville att samhället skulle vinna. Så förklarade Göteborgs-krögaren Masoud Garakoei i kvällstidningen GT om varför han och familjen har tackat nej till att leva under skyddad identitet efter att ha stått upp mot ett kriminellt mc-gäng.

Familjen blev utsatt för utpressning men valde ändå att polisanmäla och vittna i rättegången som följde och som ledde till att fem personer dömdes till fängelse. Men hoten har fortsatt och trots polisskydd tog orken slut under julhelgen efter att familjens bil av oklara skäl brunnit upp.

Krögarfamiljen kopplar ihop händelsen med hotbilden mot dem och har beslutat sig för att trots allt gå från restaurangen och flytta. Samhället vann alltså inte. Vinnaren i denna tråkiga historia är i stället den grova organiserade brottsligheten.

Signalen är tydlig. Den som gör det som borde vara det naturliga att göra i ett anständigt samhälle, anmäler och vittnar mot personer som sätter sig över lag och ordning, får i slutänden se hur samhället sviker dem. Polisens skydd räckte inte och även om några döms finns det andra i deras närhet som hotar, trakasserar – och går fria.

Det borde inte vara acceptabelt att laglydiga människor ska tvingas flytta, gömma sig eller byta identitet på grund av att de blivit utsatta för brott.

De som hela tiden borde leva i osäkerhet är ju med all rim och reson brottslingarna. Men trots det har de kriminella mc-gängen, som har lika mycket gemensamt med andra motorcyklister som bankrånare har med banktjänstemän, tillåtits breda ut sig i Sverige under flera års tid. I deras spår följer grova brott och en groende rädsla i samhället för att inte utsättas för deras råbarkade hantlangare. Skadan må vara skedd för krögarfamiljen i Göteborg, men hur går det att förhindra liknande fall? I Aktuellt på onsdagskvällen menade justitieminister Thomas Bodström att just kampen mot den grova brottsligheten är det som regeringen har prioriterat och lagt många förslag om. Ser man det på det viset tycks med andra ord valet stå mellan att se hur den grova kriminaliteten breder ut sig eller hur staten tillskansar sig allt fler storebrors-attribut som buggning och universell trafikdatalagring.

Finns det ingen gyllene medelväg? Ja, med tanke på att de som i det aktuella fallet dömdes för utpressning gjorde det utan hjälp av Bodströms lagar så finns ju bevisligen den möjligheten.

Längre straff som gör att de som anmäler och vittnar intebehöver möta dem som fälls på gatan igen efter några månader samt skarpare polisskydd kan göra att fler vågar göra som familjen Garakoei.

I Danmark, där arbetet med att bekämpa de kriminella mc-gängen varit framgångsrikt, finns mycket att lära. Inte om fler integritetskränkande befogenheter, utan om handlingsplaner och metoder som gör att brottslingarna aldrig kan slå sig till ro. Ett ledord är samordning mellan polisen och olika myndigheter.

Skattegranskningar, lokalinspektioner och andra punktmarkeringar kan räcka långt och göra vardagen för besvärlig för medlemmarna i de kriminella gängen.

Gangstern Al Capone kunde som bekant inte bindas till de grövsta förbrytelserna, det var för skattebrott som han slutligen dömdes.

Redan i dag har även den svenska polisen goda möjligheter att sätta käppar i hjulen för de kriminella gängen.